Rositas mamma Svea skulle ha fyllt 92 år i oktober. Under cirka sex års tid hade hon bott på det kommunala äldreboendet i Katrineholm. Svea fick en stroke för några år sen och hamnade då i rullstol. Under fredagen i förra veckan hade Sveas tillstånd snabbt försämrats, hon hade bland annat varit illamående och haft lågt blodtryck och personalen kontaktade Rosita, som bor i Stockholm.
– Det gick väldigt fort, berättar Rosita och fortsätter:
– Mamma hade blivit lite piggare sedan på fredagskvällen och ätit lite. Men sköterskan ringde mig igen tidigt på lördagsmorgonen och berättade att mamma hade blivit ännu sämre. Då åkte vi dit från Stockholm direkt, jag, min son och mina tre döttrar, berättar Rosita.
När familjen kom fram till Katrineholm och äldreboendet var det ingen i personalen som kom och mötte upp dem.
De gick själva in i Sveas lägenhet, som stod öppen och olåst.
– Vi springer fram till mamma, jag och min dotter och känner efter livstecken, berättar Rosita.
Sveas barnbarn springer för att hämta hjälp. Hen möts av personal som enligt Rosita berättar att Svea gått bort och att det nu inte är deras jobb längre att sköta om henne.
– Hur kan man säga så till en ledsen, chockad anhörig? Vi går upp till mamma igen, helt chockade och förstörda. Det finns inga ljus, ingenting kring henne. De har bara slängt på henne en tjock blöja och en t-shirt. Och vad vi har förstått var det van personal som kände mamma, som jobbade då, berättar Rosita.
Hennes barn går för att köpa lite blommor och ljus. Familjen får sedan själva ringa efter begravningsbyrån för att någon skulle komma och hämta Svea.
– Det kan jag förstå att det är vårt jobb, som anhöriga. Men det var ingen som berättade någonting. När begravningskillarna kom ställde de sig och bugade vid mamma. Då tänkte jag: gud vad skönt, någon visar respekt.
Rosita berättar vidare att hon och familjen kommer att stämma Katrineholms kommun.
– Det här är så vedervärdigt. Min mamma behandlades som ett kadaver. Hon var faktiskt en dam. Jag kan knappt sörja nu, jag är så förbannad.
Päivi Kabran, chef för vård- och omsorgsförvaltningen i Katrineholm, fick kännedom om händelsen med Svea under måndagen.
– Vi beslutade direkt att inleda en utredning. Det är en allvarlig Lex Sarah- anmälan om en händelse.
Päivi Kabran kan inte kommentera ytterligare:
– Det är ett pågående ärende. Men vi har påbörjat en utredning och vidtar åtgärder efter det.
Rosita berättar att hon haft kontakt med enhetschefen för boendet och upplevt ett bra bemötande därifrån. Lex Sarah- anmälan ser hon som en efterlängtad respons, inte bara på det tragiska som hänt, utan på flera års klagomål:
– Vi har länge framfört klagomål på boendet angående personalens bemötande. Det har till exempel handlat om att de inte ringt oss när mamma åkt in på sjukhus.
Lex Sarah är en bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att den som arbetar med att ge service och omvårdnad inom socialtjänstens område är skyldig att rapportera missförhållanden i verksamheten.