Fyra kvällar i juli förvandlas centrum till skådeplats för ett möte mellan dagens och dåtidens katrineholmare. Manusförfattarna Cissie Brunosson och Hans Qviström bjuder in till en dramatiserad stadsvandring, där åskådarna får möta skådespelarna Pontus Kinnander och Ulrika Nilsson i många olika skepnader.

– Den dramatiserade stadsvandringen är roligast, där får man blanda fakta och fiktion, säger Cissie Brunosson.

När stadsvandringen når centrum, får åskådarna möta 60-talsraggarna Mona och Tommy. "När man nämner Raggarbacken, får katrineholmare något drömskt i blicken. Fast jag vet inte varför, egentligen", säger Cissie Brunosson. "Det var knappt en backe, bara en liten upphöjning på 2 meter, men där åkte man!", lägger Hans Qviström till.

Foto: Selma Merdović

Veckorna innan premiär har fyllts av repetitioner och kostymprovningar i Duds lokaler. Manuset har spetsats, och karaktärernas särdrag utkristalliserats. Stadsvandringen grundar sig i stadens historia, men är kryddad med ett stort mått humor, berättar Cissie Brunosson.

– Vi har skrivit in underfundiga saker som folk kan skratta åt, också efter stadsvandringen. När de går förbi Kullbergska nästa gång kommer de att fnissa lite, för att de har varit med om något och fått veta något de inte visste innan.

Resten av ensemblen skrattar, som åt ett internskämt, när Cissie Brunosson nämner sjukhuset.

Cissie Brunosson beskriver stadsvandringen som "främst underhållande och mindre faktaspäckad". Men den bygger trots allt på vår stad, på människorna som levde här och de som byggde den. Till och med den excentriske Kalle-Bärsa, spelad av Pontus Kinnander, är hämtad ur historieböckerna.

Foto: Selma Merdović

Hur bra humor har katrineholmarna?

– Bra! Katrineholmare tycker att roliga saker är roliga, svarar Pontus Kinnander reptilsnabbt.

Hans Qviström håller med om att humorn är nyckelordet, men att man inte bör underskatta den historiska aspekten. 

– Syftet är lite grand att lära sig om Katrineholm. Det är så med kunskap, den bleknar om man inte blir påmind. Stadsvandringar, det ska ju varje stad som kan kallas stad ha, tycker han.