"Folk tror att jag inte gör något annat än det här, men jag gillar också att springa, läsa och kolla på film", säger Fredrik Dahlström, här vid sin Eurovisionvägg med inramade porträtt med alla tävlingens vinnare sedan starten 1956 och alla tävlingar på dvd.
Det är maj 1995. Eurovision song contest utspelar sig i Dublin, Irland, och den norska duon Secret garden tar hem segern med låten "Nocturne". Jan Johansen och hans "Se på mig" slutar på en tredjeplats.
Fredrik Dahlström är sex och ett halvt år och hans syster har spelat in tv-sändningen på vhs-band. Dagen efter spelar hon upp bandet för sin bror och sedan den dagen är tävlingen hans stora intresse.
– Jag älskade musik redan innan, men det var också det här med siffror: att se resultattavlan som ändrades hela tiden. Jag kan inte förklara vad det var, men blandningen av musik och tävling och poäng – spänningen i det, berättar han.
Den unga Fredrik kollar sedan på bandet om och om igen, och det är alltid lika spännande. Sverige får flera tolvpoängare och ligger ett tag bra till. Han sitter som förstenad medan siffrorna på resultattavlan ändrar sig. Den här gången kanske de vinner!
– Nu är man mer mentalt förberedd, men jag mår precis lika illa varje gång omröstningen kommer igång.
Idag är han 34 år ung, jobbar inom psykiatrin och bor med sin sambo i en stor lägenhet på norr i Katrineholm. I ett av rummen har de en Eurovision-vägg med inramade porträtt på alla vinnare sedan starten 1956. Och även om tävlingen inte har samma magi för honom i dag ("det har blivit mer kommersiellt och är egentligen lite för mycket") är den fortfarande en stor del av Fredriks liv.
– Jag är medlem i Melodifestivalenklubben som har kanske 500 medlemmar. Sen har vi lokalträffar där vi sätter poäng på alla länders låtar från 1-12 som sammanförs med hela Sveriges poäng. Sen vävs det ihop med klubbarna i Europa, det är kanske 40 stycken, och det blir fansens slutgiltiga poäng. Vinnaren brukar få ett litet pris, och i år vann Loreen där också.
Fredrik är inte helt nöjd med hur mediebevakningen och internet har påverkat hur mycket man exponeras för alla bidragen innan Eurovision slutligen sänds.
– Låtarna som vinner idag blir sönderlyssnade innan Eurovision. Nu finns det bettinglistor och man vet lite redan innan hur det kommer att sluta. Men jag är väldigt rutinstyrd, jag lyssnar igenom låtarna först när alla är släppta. Jag tittar inte på oddsen och försöker att inte bli påverkad.
"Det är många från nordiska klubbar som kommer till den svenska klubben för att vi bryr oss så mycket, det säger ju en del", säger Fredrik Dahlström om de svenska fansens hängivenhet till tävlingen.
I år var han också för första gången på plats under Eurovisionfinalen, som denna gång hölls i Liverpool, England.
– Jag var nog en av de mer seriösa där. Vissa är bara där för att festa medan jag sitter och tippar. Jag fick tag på biljetter genom fanklubben, sen var det inte billigt men det fick det vara värt.
Fredrik är väldigt nöjd över att ha åkt, men han tycker fortfarande att det finns flera fördelar med att följa tävlingen hemifrån.
– Det var jättebra! Men jag är ingen live-person egentligen, jag fick sitta bredvid personer som ställde sig upp hela tiden. Jag gillar att sitta i lugn och ro framför teven där man hör och ser allting bra.
"Jag är väldigt glad över att jag har det här intresset. Det är viktigt att ha ett sammanhang och jag har märkt att jag mår bra av det", säger Fredrik Dahlström.
Hemma har han också sin samling dvd-skivor med alla Eurovision-finaler. Där väljer han varje år ut ett år på måfå som han tittar på lite extra noga.
– Jag ger betyg och sätter egna placeringar, jag har stora Excel-ark med statistik där alla får betyg från 1-20 och hamnar på min rankinglista. Jag är lite av en perfektionist och vill optimera min kartläggning av alla bidrag.
Det är tydligt att det är Eurovision som är Fredrik Dahlströms stora grej: svenska "Mello" är för honom bara ett steg på vägen som leder dit.
– Den svenska tävlingen har nästan samma artister varje år, det har blivit lite av en klubb för inbördes beundran. Sen är det inte lika bra musik, men jag följer det ändå.
Enligt Fredrik finns det också en samling internationella fans som har börjat tröttna på Sveriges framgångar.
– Vissa tror att det är riggat för att Sverige ska få arrangera tävlingen på Abbas 50-årsjubileum. Men vi är bara bra på radiohits, vi skickar mainstreampop som funkar bra hos juryn, helt enkelt.
"Nu när jag är tillbaka från Liverpool frågar alla hur det var, det finns ett stort intresse här i Sverige. Folk sitter uppe hela natten och kollar, det är roligt att se hur det fångar upp folk", säger Fredrik Dahlström.
Fredrik tror att en förklaring till varför tävlingen har blivit så stor i Sverige är att vi är perfektionister när det kommer till popmusik.
– Vi vill nog gärna framställa oss som duktiga och prestera bra. Men det hade varit roligt om vi skickade något roligt och tänkte utanför boxen, då blir vi kanske av med den här perfektioniststämpeln.
Hur skulle du göra om tävlingen om du fick bestämma?
– För det första ska rätt vara rätt. Under både mello och Eurovision bestäms startplaceringarna delvis utifrån vilka nummer som är favoriter. Det bör vara en ren lottningsprocess. Sen är det en sak många gamla fans pratar om – det är klart att man saknar orkestern, alla dagar i veckan.