När hon gav sig av tillsammans med sin familj var ryggsäcken lätt. Hon tog aldrig blicken från den, även om den inte innehöll mer än ett par ombyten och ett armband. Eslam Matroud hade länge bott i Damaskus, i Syrien, men hon tvingades att fly när kriget kom. Resan därifrån beskriver hon som lång och omständig.
Först gick resan till Libanon, innan de hamnade i Turkiet. Där stannade de i några dagar. Därefter lyckades de till slut ta sig till Grekland med båt, och sedan vidare till Sverige. En bit av resan, berättar hon, gick via lastbil. Där satt de, tillsammans med omkring 20 andra, bland annat barnfamiljer. Väl på plats, ungefär en månad senare, hade hon en ryggsäck full av historier.
– Jag var glad. Äntligen var jag i Sverige, säger hon.
Hemma i Damaskus hade familjen ofta känt sig hotade. De hade hört att polisen kunde komma in och ta barnen från familjer och att kvinnor riskerade att bli våldtagna.
– Det var oroligt i Syrien. Det gick inte att förverkliga sina drömmar, säger Eslam Matroud.
Andra släktingar lämnade hon bakom sig, liksom många vänner. Flera favoritsaker fick hon lämna hemma, bland annat en nalle, men bara det allra viktigaste kunde få plats.
Hon får ofta frågor om hur hennes liv brukade se ut, men hon har inget emot det. Historien skrev hon med hjälp från Maryam Sabah, som går i samma klass. Maryam kom till Sverige för snart sex år sedan, från Irak, och för henne var resan enklare. När läraren bad dem skriva om sina upplevelser hjälpte hon till.
Hundratals elever i Sverige skickade in sina historier till tävlingen, som då hette "Din ryggsäck". Omkring 20 valdes ut och fyra av dem kom från elever i klassen språk 3, på Duveholmsgymnasiet.
För Maryam Sabah och Eslam Matroud var berättelsen som vilken skoluppgift som helst, men att kunna se sitt namn i boken känns speciellt.
– Andra människor måste veta hur svårt det kan vara att bo i andra länder. Boken är ett sätt att se till att det blir så, säger Maryam Sabah.
I dag är Eslam Matroud 18 år och går på Duveholmsgymnasiet. Hon trivs i Katrineholm, även om hon tycker att tillvaron är lite långsam.
– Det finns ingen aktivitet, men jag tror det bara är i Katrineholm. Men svenska människor är jättebra. De är inte så sociala, men de är bra, säger hon.