Till öppenvårdsmottagningen Mercur kommer personer med beroende – och deras anhöriga. Första kontakten är normalt ett telefonsamtal.
– Man kan ringa oss och säga "hej, jag är orolig över mitt drickande". Det finns också de som har kontakt med socialtjänsten, där ett krav är att man har kontakt med oss. Men det vanligaste är det öppna intaget, att man ringer själv, säger Jessica Carlson, alkohol- och drogterapeut och anhörigterapeut vid Mercur.
Förutom de drog- och alkoholberoende själva, hör deras anhöriga av sig till Mercur, ofta när missbruket i familjen gått långt, och efter många års kamp för både den beroende och de anhöriga. Under pandemin har antalet samtal ökat mycket.
– Framför allt ser vi en enorm ökning av oroliga anhöriga, som kontaktar oss, säger Jessica Carlson.
Under hela maj månad i fjol kontaktade sju anhöriga henne, för att få råd och stöd. Bara första veckan i maj i år kontaktade tolv personer henne och sett över hela maj månad har samtalen tredubblats, jämfört med fjolåret. Särskilt är det kvinnor som hör av sig, makar och barn till personer med beroende.
– De söker kontakt när drickandet hemma eskalerar. De har ofta medberoendesymptom, de försöker lindra konsekvenserna av den beroendes drickande. Många har förhoppningen att jag ska säga något mirakulöst.
Några mirakel kan inte Jessica Carlson och hennes kollegor utföra, men att bara sätta ord på medberoendet kan bidra till förändring.
– Det handlar om att hitta sina gränser, att inte gå in i rollen som möjliggörare. Att säga: "Jag kan inte älska dig till nykterhet", att inte försöka mildra konsekvensen av den andres drickande.
För personer med drog- eller alkoholberoende erbjuds först tio veckors gruppbehandling på heltid, där man arbetar enligt tolvstegsprogrammet. Därefter erbjuds patienterna förlängd behandling under två dagar i veckan. Syftet är att under den här tiden komma igång med sådant som sysselsättning och skuldsanering, om det behövs. Det tredje steget är eftervård, som sker en kväll i veckan under ett års tid.
Mellan sju och tio olika patienter, befinner sig i "primären", som den inledande tioveckorsbehandlingen och den förlängda behandlingen kallas, hela tiden. Men också den siffran har ökat under pandemin, som dock också lett till att gruppbehandlingarna fick läggas på is.
– Vi hade så många inskrivna i mars-april, men fick stänga gruppen på grund av pandemin. Vi har suttit så mycket med enskild behandling.
Nu är grupperna igång igen, med begränsat deltagarantal.
– Det känns bättre att erbjuda det, än inget alls.
För de beroende erbjuds behandling, medan de anhöriga är en mer bortglömd grupp, anser Jessica Carlson.
– Det är den krassa sanningen i hela Sverige. Den beroende får erbjudanden om behandling. Beroende är sjukdomsklassificerat, men det finns inget begrepp för medberoendesjukdomar, säger hon.
Bland de äldre, 65-plussare med beroende, ser Jessica Carlson ökat drickande nu under pandemin.
– De flesta, vars anhöriga ringer oss, var lite på gränsen tidigare. Men nu utan deras vanliga sociala nätverk och när träffar och pensionärsföreningar inte har verksamhet, blir de mer ensamma. Vid kriser som leder till bekymmer tenderar personer som redan har hög konsumtion, att dricka än mer, som sysselsättning och som flykt, säger hon.