Katrineholmsparet har nyss kommit hem från världsturnén som de började planera redan när de träffades för drygt tre år sedan.
- Man har ju vissa länder som man har drömt om. Vi satte oss ner och gjorde en rutt utifrån regnperioder och säsonger. Vi ville ha tid att uppleva resmålen och inte bara pricka av dem på listan, berättar Maria.
Hon sökte tjänstledigt från sitt jobb som dietist på Kullbergska och det gjorde även David som jobbar som elektriker åt Vattenfall.
Den 30 juli i fjol lämnade de perrongen i Katrineholm med varsin 19 kilos ryggsäck. Med tanke på att deras kallaste resmål Nya Zeeland var nollgradigt och det varmaste, Tokyo, bjöd på 35 graders värme krävdes minutiös planering.
- Det går inte att ta med så mycket kläder, så man får tvätta ofta.
Långa sträckor färdades paret med tåg, som sju dagar på transibiriska järnvägen mellan Moskva och Peking.
- Vi ville stanna så mycket som möjligt på land i stället för att flyga. Det ger bättre perspektiv på hur stort landet är, förklarar David.
Allt efter resans gång har paret ordnat boende och biljetter och vill uppmana andra att våga resa mer improviserat.
- Det blir både roligare och billigare och man får mer att berätta när man vågar släppa kontrollen!
Livet på resande fot har gett nya perspektiv på tillvaron hemma i Sverige.
- Man uppskattar verkligen det man har. När man är inne i sitt ekorrhjul är det lätt att glömma hur bra vi faktiskt har det i Sverige. Vi åker hem till fasta jobb och butiker med tusentals livsmedel, medan de vi har mött är kvar i misären, säger Maria.
Att gynna lokalbefolkningen har varit en ledstjärna under resans gång. Fattigdomen och barns situation, inte minst i Kambodja, Syd- och Centralamerika, har chockat dem.
- Vi har lämnat in tvätt till barn som varit 5-7 år. Barnen är de som lär sig engelska och blir oumbärliga för familjens verksamhet, inflikar David.