Regnet duggade tätt när deltagarna i årets pridetåg anslöt till samlingsplatsen. Men det var ingenting som störde eller hindrade leenden från att spricka upp när musiken dundrade igång och såpbubblor virvlade iväg över regnbågsflaggorna.
– Det är viktigt att vara här för att visa att man får vara den man är, säger Katarina Andersson, en av cirka 500 personer som deltog i tåget.
Väl på plats vid slutdestinationen i Stadsparken var arrangörerna inte helt överens om deltagarsiffran, men dock om vikten av arrangemanget.
– Vi står för mänskliga rättigheter och allas lika värde. Och det är en otrolig känsla när priderörelsen lyfts i stan. Alla vi tar kontakt med vill vara med, det är bara en fråga om hur. Kan man inte gå i tåget kan det handla om att spela en match med en pridebindel på armen, säger Martin Olsson, som varit med och arrangerat Pride i Katrineholm sedan 2019.
Startskottet för priderörelsen går tillbaka till 1969, när gästerna på klubben Stonewall Inn i New York protesterade mot polisens upprepade trakasserier. Det här var inte första gången hbtq-personer stred för rätten att vara sig själva. Men händelsen utlöste kravaller där upproret och även mediabevakningen accelererade i sällan skådad styrka.
Stonewall-upproret bildade ringar på vattnet. Flertalet nya grupper som arbetade för hbtq-personers rättigheter skapades runt om i världen. I Sverige arrangerades den första pridedemonstrationen i Örebro 1971.
Årets Pride i Katrineholm blir ihågkommen som en blöt men kärleksfull fest.
– Och det är vad Pride handlar om; kärlek med respekt, säger Martin Olsson.