Låg galgbacken strax nordost om Västra Vingåkers kyrka, eller i Hacksta backe? Olika uppgifter finns.
Lagom till att vintermörkret sänker sig och skuggorna tar vid, har Statistiska centralbyrån, SCB, tagit fram kuslig statistik. Det handlar om var Sveriges 542 kända avrättningsplatser och galgbackar ligger. En halv miljon svenskar bor nära platser, där de dödsdömdas sista skrin ekat genom historien. På kartan finns bara de registrerade galgbackarna; fler finns.
– Att det en gång förekommit offentliga avrättningar på dessa platser känner möjligen delar av den äldre generationen till, för att den kan ha fått det berättat för sig i unga år, men de flesta av oss är antagligen helt ovetande om avrättningsplatsernas existens, säger Stefan Svanström, utredare på SCB.
Ofta placerades galgbackarna en bit utanför de dåvarande stadskärnorna och gärna på en höjd, "androm till varnagel", men i Vingåker uppges galgbacken ha legat nordöst om kyrkan, vid södra änden av vägstumpen Kyrkvägen. Vingåkerskännaren Björn Wilhelmsson tror dock snarare att galgbacken låg på andra sidan Storgatan, vid Hackstavägen.
– Det finns flera alternativ. Antingen vid Hacksta backe, eller också på en höjd vid Brene gård. En del av de äldre säger att det är galgbacken, säger han.
I Vingåker bor 8 165 personer inom en mil från galgbacken vid kyrkan, 1 310 inom en kilometer.
Katrineholm är en ung stad. När järnvägen drogs och staden växte fram var dödsstraffet inte vanligt längre. Men norr om stan, utmed väg 56, finns två gamla avrättningsplatser, varav Pikesten i kanten av Bie mosse är en. Här avrättades exempelvis Julitabon Swen Persson för rånmord år 1817. Men bara några hundra personer bor nära galgbackarna vid 56:an.
Vid Pikesten norr om Bie på väg 56 har avrättningar skett genom historien. Bland annat halshöggs rånmördaren Swen Persson här år 1817.
Avrättningsplatser låg inte sällan nära brottsplatserna. Den 9 november 1827 avrättades soldaten Eric Lind och drängen Carl Sundin vid Espingemon, mellan Strångsjö och Forssjö, nära den plats där de rånmördat makarna Anders Sik och Christina Persdotter.
Fängelse var inte vanligt förr. De straff som förekom historiskt var främst böter, straffarbete och dödsstraff. I 1734 års lag var 68 olika brott belagda med dödsstraff i Sverige, bland annat rån, hädelse, tidelag (samlag med djur), trolldom, blodskam (incest), tvegifte, mord, grova våldsbrott, men också "fjärde resan stöld", fjärde gången man dömts för stöld. Men under sent 1700-tal började dödsstraffet tillämpas mer sällan och dödsdomar måste bekräftas av kungen. Åren 1800-1865 avrättades 600 personer i Sverige, men efter 1864 verkställdes få dödsstraff, 15 stycken åren 1865-1910. Vid den tiden växte politisk opposition mot straffet fram. Humanistiska tankar började få fäste, som att ingen hade rätt att besluta om någon annans död.
Förr var avrättningar ofta offentliga och samlade som makabra skådespel stora skaror åskådare. En del åskådare ville också samla blod från den avrättade, som ansågs kunna bota fallandesjuka (epilepsi). Fingrar från den avrättade ansågs ha magisk kraft.
Minnessten över Hjert och Tectors offer, ingenjör Uppmark och drängen August Larsson.
Vid Lidamon, längs väg 53 från Malmköping i Lilla Malma socken, skedde en av de två sista offentliga avrättningarna i Sverige. Den 18 maj 1876 halshöggs dubbelmördaren Gustaf Adolf Hjert där, inför omkring 3 000 åskådare. Samma dag halshöggs hans medbrottsling Konrad Tektor i Stenkumla på Gotland. Vid Tektors avrättning var bödeln berusad och fick hugga med yxan tre gånger innan han lyckades. Flera i publiken svimmade. Offentliga avrättningar förbjöds året efter, 1877.
Hjert och Tector, de sista som avrättades offentligt i Sverige. De dömdes för dubbelmord och halshöggs 1876. Den sista avrättningen i landet skedde 1910. 1921 förbjöds dödstraffet i fredstid.
Sydöst om sjön Valdemaren finns en gammal galgbacke i skogen. Där ligger rester av en stor fornborg, Tjugesta skans, som användes som avrättningsplats under sent 1600-tal. Idag finns rester av kallmurar och två nedrasade ingångar kvar. På många håll avrättades påstådda häxor under 1600-talet, men enligt Riksarkivet har inga sådana avrättningar skett i Sörmland. Åtminstone en sörmländsk kvinna har dock avrättats för häxeri: Anna Ersdotter från Lista socken i Eskilstuna som halshöggs den 15 juni 1704. Hon uppges vara den sista som avrättades för häxeri i Sverige. Avrättningen skedde i Stockholm.
I Björkvik, vid Östtorp, nära sjön Enarens norra ände, finns en bro som förr hette "Stegelbron". Stegel var en ställning, där man satte fast avhuggna kroppsdelar, för att avskräcka andra. Men några andra uppgifter om att Stegelbron skulle ha varit en avrättningsplats finns inte hos Riksantikvarieämbetet, vars uppgifter legat till grund för SCB:s kartläggning.
1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid i Sverige, och 1973-75 även i krigstid. I grundlagen, Regeringsformens andra kapitel, är det enkelt uttryckt: "dödsstraff får inte förekomma".