Oscar Axelsson och Paulina Fornemyr fick höra från sina syskon, som haft praktik i Litauen, att de borde åka. Tillsammans med sina två klasskompisar har de startat ett Instagramkonto, @utlandsresan_vo, där man kan följa deras resa.
Utlandspraktiken i Litauen har blivit populär bland vård- och omsorgseleverna på Katrineholms tekniska college.
I år är det fyra elever, Oscar Axelsson, Emelie Fredriksson, Paulina Fornemyr och Indra Brink, som ska få åka. Den 27 februari lyfter flyget från Arlanda. De tre nästkommande veckorna kommer de bo i staden Pakruojis.
– Vi ska till sjukhus, äldreboenden och så ska vi, om det tillåts, göra hembesök. Vi ska också få följa med till en skola för att se hur skolan funkar i Litauen, säger Paulina Fornemyr.
De fyra eleverna kommer att bo på ett fritids, dit barn som har det tufft hemma kan gå efter skoldagens slut.
Staden de ska bo i är ungefär lika stor som Vingåker. Och det är en av landets fattigaste kommuner och levnadsstandarden är mycket lägre än i Sverige, berättar läraren Emma Ljunggren. Hon och kollegan Per Frössevi kommer att följa med till Litauen och vara kvar en vecka. Resterande två veckor har eleverna sina litauiska handledare till hjälp.
– Det ska bli intressant att se levnadsförhållandena. Det är ett land som jag inte har så mycket koll på. Alltifrån hur de lever och hur det ser ut, det tycker jag ska bli intressant att se, säger Oscar Axelsson.
– Jag är mest taggad på att se hur de bor, säger Emelie Fredriksson.
Här är hela gänget som ska till Litauen på praktik: Oscar Axelsson, Emelie Fredriksson, Indra Brink och Paulina Fornemyr.
I samband med hembesöken kommer de dela ut kläder, mat och andra nödvändigheter.
Varför är utlandspraktiken bra?
– Det är intressant att se hur sjukvården ser ut i ett annat land. Att man vågar sig utanför Sveriges gränser, kanske kan man tänka sig att jobba i ett annat land, säger Emma Ljunggren.
Lärarna Emma Ljunggren och Per Frössevi berättar att det är 4-6 elever som varje år får åka på utlandspraktik till Litauen. Eleverna får skicka in ett brev med en motivering om varför just de borde få åka, därefter väljs kandiaterna ut.
– Det kan vara svårt att vara jätteaktiv i den faktiska omvårdnaden på grund av språket, även om elever som åkt tidigare år hjälpt till mycket, framför allt inom äldreomsorgen. Det har också ett stort värde rent perspektivmässigt nu när eleverna är på väg ut i vuxenlivet. Det är nära oss geografiskt, men ganska långt bort i hur landets struktur ser ut, säger Per Frössevi.
De räknar med att resan kan bli känslosam och psykiskt påfrestande, eftersom de ska få träffa familjer som lever i fattigdom och social utsatthet. Kuratorsamtal erbjuds både före och efter resan. Stöttning finns också från lärare och klasskompisar.
– Vi är ändå en sån trygg grupp att vi vågar att vända oss till varandra, säger Paulina Fornemyr.