Den 23 mars 1998 blev Andreas Lindhe fast anställd på Kuriren. Sedan dess har han varit på de allra flesta poster som tidningen erbjudit genom åren. Men egentligen började resan redan sommaren 1995. Kollegan Carina Bergius lyckades värva honom som sommarjobbare.
– Hon ordnade så att jag fick sommarjobb på taltidningen. På den tiden läste man in nyheterna från papperstidningen i förkortad ljudversion. Vi var tvungna att korta ned texterna ganska mycket, så jag är fortfarande ganska bra på det. Sen skulle man ha bra radioröst och det hade jag tydligen. Jag har till och med varit på sporten, trots att jag inte är så sportintresserad, säger Andreas Lindhe.
Numera jobbar han som nyhetschef och har varit på posten de senaste tio åren. En vanlig arbetsdag ringer klockan strax efter fem på morgonen. Då är det dags att äta frukost och gå ut med hunden. Därefter far han till jobbet och är på plats omkring halv sju.
– Jag är alltid först på kontoret tillsammans med städpersonalen. Då scannar jag av läget och lägger upp en plan för dagen. Det är viktigt med omvärldsbevakning. Sen ska man hela tiden prioritera vad vi ska skriva om och inte. Särskilt på senare år när resurserna har blivit mer begränsade. Då måste vi välja. Sen tycker jag att dagarna går väldigt fort. Det är väl så när man har roligt och mycket att göra.
Stora nyhetshändelser som mordet på Anna Lindh och attackerna den 11 september 2001 minns Andreas Lindhe särskilt väl.
– När Anna Lindh mördades hade jag varit på resa och var på väg tillbaka till redaktionen när jag fick höra om det inträffade. Det händer någonting på en tidning vid sådana händelser, oavsett om det är i Katrineholm, Stockholm eller New York. Alla journalister vill känna nyhetspulsen då och då, även om man kanske inte känner den jättetydligt här i stan varje dag.
Vad skulle du säga har förändrats mest sedan du började?
– Först och främst kan jag inte förstå att det har gått så lång tid. Det har hänt otroligt mycket under resans gång. När jag började fanns det förvisso datorer, men inget internet i dem. Då fick man gå in till dataavdelningen för att få fram siffror från SCB. Samtidigt var Kuriren snabba med att skaffa en hemsida, i slutet av 90-talet.
– Men tidningarna var betydligt långsammare på den tiden, jämfört med tv och radio som kunde direktsända. Ett tag skulle vi bara publicera korta texter på nätet och man skulle få läsa mer i papperstidningen. Det är många idéer om hur vi ska publicera nyheterna som har kommit och gått. I dag måste vi vara väldigt snabba. Vi jobbar här och nu och publicerar här och nu, med fokus på det digitala, säger Andreas Lindhe.
Vad skulle du säga till dem som funderar på att bli journalist?
– Att det är världens bästa yrke. Varje morgon har jag längtat till jobbet eftersom det är så pass roligt. Det finns inte någon dag som jag har haft tråkigt. Jag har alltid haft trevliga kollegor och vi har väldigt kul på jobbet. Samtidigt kan det vara stressigt ibland.
I sin yrkesroll har Andreas Lindhe mött många kändisar genom åren. Men en viktig person saknas.
– Jag har fått träffa många spännande personer, bland annat Anni-Frid Lyngstad i Abba. Den enda jag inte har sprungit på är kungen.