– Jag hade gärna velat veta att den här möjligheten fanns vid min första förlossning, säger Malin Nielsen.
I dag är hon mamma till tre barn.
– Min första förlossning var verkligen traumatisk.
Malin Nielsen säger att hon gick dit med tanken att "Det får blir som det blir".
– Jag hade inte de rätta verktygen för att hantera det bra. Vid andra förlossningen blev det kejsarsnitt. Då kände jag bara lättnad, så jag hade uppenbarligen inte bearbetat den första förlossningen, säger hon.
När det var dags för den tredje barnet ville hon ha revansch. Malin förberedde sig på alla sätt hon kunde.
– Jag fastnade för boken "Föda utan rädsla". Där fick man verktyg, med fokus på bland annat andning och avslappning, med sig till förlossningen. Jag födde barn enligt den boken till punkt och pricka och det gick så bra. Då kände jag att "tänk om alla fick uppleva det här". Det var både stärkande och läkande.
Malin Nielsen är sedan tidigare utbildad sjuksköterska, men hon ville vidare i yrkeslivet.
– Min barndomsdröm var att bli barnmorska. Men jag har jobbat åtta år på akuten på Kullbergska och slutade eftersom känslan av otillräcklighet äter upp en. Det är inte så jag vill jobba. Jag tänker att förlossningsvården är likadan.
Alternativet blev att utbilda sig till doula och stötta på ett annat vis, helt utan medicinskt ansvar. 2019 gick hon en doulautbildning. Därefter har hon varit med på ett antal förlossningar.
– Grunden är att stötta den födande och den närstående och värna om deras upplevelse. Oavsett vad som händer under en förlossning, för det kan man inte styra, så är det upplevelsen man ska värna om. Alla kvinnor vill föda olika och jag individanpassar mitt stöd.
– En situation kan vara traumatiskt, men man går ur den på olika sätt, beroende på hur man har upplevt den.
Till vardags jobbar Malin Nielsen på Vingåkers vårdcentral. Samtidigt utbildar hon sig till specialistsjuksköterska inom psykiatri.
– Det är en förutsättning att arbetsplatsen är flexibel för att det samtidigt ska gå att vara doula. Jag har verkligen tur.
Att anlita en doula innebär en kostad för den födande kvinnan och hennes partner. Ett uppdrag som doula börjar med en första presentationsträff med den blivande mamman och hennes eventuella partner.
– Man bjuder in någon till sin förlossning, då måste det ju kännas bra.
Malin träffar därefter den blivande mamman två gånger till innan förlossningen. Då pratar de bland annat om farhågor och drömförlossningen.
– Vi hittar strategier för att motverka farhågor, sätter ord på dem så att de blir mindre skrämmande. Och genom att prata om drömförlossningen får jag veta hur jag kan stötta mot målet.
Två veckor innan beräknad födsel har Malin Nielsen jour. När förlossningen tagit fart finns Malin vid den födande kvinnans sida.
Hon ger inga medicinska råd i förlossningsrummet. Det är inte hennes roll.
Malin Nielsen är istället ett mentalt stöd. Hon lindrar smärta och illamående med akupressur, hon hämtar dryck, masserar kroppsdelar som värker. Eftersom hon är sjukvårdsutbildad har hon också lätt att tolka vad som sägs i rummet och förmedla det till de blivande föräldrarna.
– Det vi förbereder för är att oxytocinet ska flöda under förlossningen. Det är oxytocinet som för förlossningen framåt. Det flödar bara när man är lugn och trygg. En doula skapar mycket stämning.
Malin Nielsen skriver också anteckningar och tar bilder, som hon går igenom med sina klienter efter förlossningen.
Det ryms alltid mycket känslor i ett förlossningsrum.
– Det är mäktigt och spännande. Man är ett team, oavsett om det bara är den födande och jag eller om det är en partner med. I teamet ingår även vårdpersonalen. Det är fantastiskt att få skapa det trygga rummet.
Malin Nielsen har stöttat både par och ensamstående.
– De kan ha en dålig erfarenhet från tidigare förlossning, eller vill känna sig förberedda. En doula stöttar även partnern, som i sin tur kan vara ett stöd för kvinnan.
När den födande kvinnan fått sin vilja respekterad i förlossningsrummet känner sig Malin Nielsen nöjd.
– Det är en ära att få vara med på en förlossning. Det är fint och utmanande. Mest för den som föder såklart, men även för mig som får stötta och göra mitt bästa under så lång tid.
– Jag skulle vilja göra det här ännu mer och jag får så fin feedback från dem jag stöttat.