Cykelresan avgick från Gröna kulle den 1 juli i somras.
FN:s årliga klimatkonferens COP (Conference of the parties) har arrangerats på olika platser i världen sedan 1995. I år hålls den 27:e i ordningen i den egyptiska turistorten Sharm el-Sheikh, i nordöstra Afrika. Under två veckor, mellan den 6 och 18 november, ska världsledarna diskutera klimatförändringarna och utvärdera det globala klimatarbetet.
På plats är, förutom många av världens beslutsfattare och ett stort pressuppbåd, även 72-åriga katrineholmaren Dorothee Hildebrandt. Inspirerad av Greta Thunbergs skolstrejker började hon demonstrera för miljön 2019, utanför kommunhuset Gröna kulle.
2021 valde hon att åka till klimatmötet i Glasgow på elcykel. Detta år upprepade hon sin cykelbragd och i söndags kom hon fram till Sharm el-Sheikh i Egypten. Hon är trött efter resan, men ändå nöjd med hur det har gått.
– Överlag har det gått bra, men det blev lite dyrare än jag hade hoppats på. Cykeln har också gett mig lite problem, berättar hon över telefon från Egypten.
Hon förklarar att elcyklar idag inte är gjorda för den sorts resa hon har gjort. De är anpassade för städer – inte för att färdas 8 228 kilometer över landsvägar, öknar och berg. Så några gånger längs vägen har hon tvingats lämna in den på reparation.
– Det är bromsarna som går sönder. Det blir lättare sen på hemvägen, men på vägen hit hade jag inte tid att vänta på reservdelar i flera veckor.
Det var inte heller bara cykeln som satte käppar i hjulet för Dorothee.
– Värmen var också svår vissa dagar. I Turkiet hade jag valt att cykla längs kusten, men de har så höga berg och det var en väldigt lång stigning. Som cyklist fick man inte använda tunneln. Men jag hade inte gett mig av om jag inte trodde att det skulle gå.
Under resans gång har hon dessutom fått en del uppmuntran genom sina Facebook-uppdateringar.
– Det är många där som ger beröm. När jag inte har var glad har de peppat mig, då har jag fått energi att fortsätta.
På en färja som korsar floden Rhen mellan Passau i Tyskland och Linz i Österike.
Vad har varit jobbigast?
– Det svåraste har varit att hitta övernattning som jag har råd med. Det gick så mycket tid åt att hitta sovplatser varje kväll. Det hade varit lättare om jag hade haft mer pengar, men som pensionär är det inte så lätt. Jag har också min hyra i Katrineholm att betala.
I Sharm el-Sheikh har priserna på boende dessutom skjutit i höjden på grund av klimatmötet. Dorothees lösning har varit att coachsurfa – alltså att sova över hos privatpersoner. Men hennes första alternativ avbokades abrupt på grund av en familjeangelägenhet.
– Till slut hittade jag hon jag bor hos nu. Det är perfekt, vi kan prata tyska med varandra och hon är väldigt trevlig.
Språkbarriären under resan har hon annars tacklat genom att ha med sig en bilderbok med avbildningar av relevanta ord, till exempel toalett.
– Många pratade inte engelska alls, då fick jag peka på bilderna. Jag tog med den för säkerhets skull, den har hängt med på många resor.
Mellan Sofia och Dupnitsa i Ungern.
Vad händer nu när du är framme?
– De hade lovat att man skulle få demonstrera här, annars hade jag ju inte åkt hit. Men det verkar bara vara på ett särskilt område och ingen verkar veta exakt var det är. Det är väldigt komplicerat, de har verkligen sett till att det inte ska synas några demonstranter.
Hon vet att det finns en mobil-app för officiell information, men hon har hört att den avlyssnar ens telefon efter tecken på brottslighet.
– De har satt folk i fängelse redan som släppts efter något dygn. Jag är väldigt försiktig, jag går inte runt med slagord och det är ingen som har stannat mig än. Men det är lite obehagligt, trafikpoliserna har en slags mask över ansiktet så man ser inte hur de ser ut.
Ovanför staden Wadi Musa i Jordanien.
Människorättsorganisationen Human rights watch beskriver Egypten som ett auktoritärt styre och enligt Amnesty international har omkring 150 personer fängslats under de senaste veckorna i samband med fredliga protester. Men det har inte avskräckt Dorothee Hildebrandt.
– Håller man sig till det anvisade området borde det gå bra, jag vet bara inte om jag kommer att hitta det. Det är tråkigt att man har mötet i ett land utan åsiktsfrihet. Jag hade läst att det skulle vara fritt att demonstrera, jag hade nog inte åkt om jag visste att det var så här illa.
Men hon har inga tankar på att ge sig av tidigare än planerat.
– Jag ska stanna tills det är slut. Nu försöker jag göra mitt bästa när jag är här.