Tävlingarna hölls vid Duveholm Stallbacken, och det krävde en stor precision hos deltagarna.
Tävlingsformen är mer praktiskt rotad än många andra ridsporter. Det kan handla om att stanna hästen tvärt efter en galopp, ta sig igenom vatten eller att snurra runt med hästen på en liten yta - situationer som en ryttare kan träffa på under en vanlig tur, men som också kan illustrera hur det var att rida förr. Johny Sjödin, en av dem som arrangerar tävlingen, vet vad som krävs av en tävlande.
– Vad det handlar om är att hitta lugn, balans och kommunikation med hästen. Det viktigaste är att det är säkert och går lugnt till.
Säkerheten är en av många viktiga detaljer. Inför varje ny start kontrolleras utrustningen noga och den som har slarvat får poäng - något man vill undvika inom bruksridning.
Målet är att hålla nollan, vilket inte heller är lätt då varje bokstavligt felsteg räknas. Om hästen förväntas snurra runt på en viss yta så räknas varje centimeter som hamnar bortom det markerade området.
På plats fanns omkring 33 deltagare och eftersom varje start tar tio minuter sträckte sig tävlingen över hela dagen. Evenemanget var även kval för Fjord-SM, eftersom fjordhästar ofta används i sådana sammanhang. Åldersspannet var brett: den yngsta deltagaren var sju och den äldsta i pensionsåldern.
Trots all noggrannhet och precision var stämningen lugn och lättsam. För Cecilia Andersson är det ett stort plus. Hon har sysslat med hästar i 38 år men är för första gången med i en brukstävling.
– Alla tävlar i samma klass, det är så okomplicerat. Det är en väldigt positiv känsla i sådana här brukstävlingar, förklarar hon.
Johny Sjödin delar hennes uppfattning.
– Många vill åka ut och tävla men här är det inte lika blodigt. Det är inte som i dressyr då man kanske måste klä upp sig i frack. Här duger arbetskläder bra.