Personer satte eld på föremål och kastade sten vid Ringdansen centrum, i samband med upplopp i Navestad i Norrköping på påskdagen.
Egentligen är polisen Tommy Ahlén från Katrineholm trött på att prata, många medier har hört av sig. Men han tycker att det är så viktigt att folk förstår vad som hände i Linköping och i Norrköpingsförorten Navestad, att han går med på att bli intervjuad, en gång till.
– Jag jobbade i stort sett fyra-fem dygn non-stop. Det blev ett par timmars sömn per dygn. Jag var rätt mör i tisdags, säger han.
På skärtorsdagens kväll uppstod kravaller och våldsamt upplopp i Navestad. Politikern Rasmus Paludan från det danska högerextrema partiet Stram kurs hade fått tillstånd till manifestationer, bland annat i just Navestad, där han skulle bränna koranen. Motreaktionen blev ytterst våldsam och Tommy Ahlén och hans kollegor blev måltavlan.
– Det var det absolut grövsta våld jag mött mot kollegor. Mängden sten de kastade, uthålligheten hos våldsverkarna. De gav sig inte. Det var ett konstant flöde av sten i olika storlekar. Bangers. Vi tänkte "tar det aldrig slut"? Hur många bangers kan man ha? Det är små smällare som låter som bomber, som jag tror att de kastade för att desorientera oss.
Han konstaterar att han talar i krigstermer när han beskriver vad som hände: strid, bomber.
– Det var mer krig än polisiärt arbete. Jag är inte van vid det, från min roll som polis. Det var inte långt från terrorism.
Stenkastare i Navestad på skärtorsdagen.
Han själv fick en stor sten på handen, med svullnad som följd, men kunde fortsätta arbeta.
I Linköping beslutades att polisen skulle dra sig tillbaka när det var som värst, omgruppera. I Norrköping drog man sig inte tillbaka, utan höll positionerna. Åsikter finns om båda taktikerna.
– Det är enkelt att komma med förslag på hur polisen ska arbeta, när man inte varit med om något liknande, konstaterar Tommy Ahlén.
Han säger att polisen har bra metoder för att arbeta med sådant som demonstrationer, men att scenerna i Navestad helt enkelt inte gick att föreställa sig på förhand.
Kravallutrustad polis vid Ringdansen centrum under upploppen i Navestad i Norrköping på påskdagen.
På söndagen var det ännu värre.
– Allt de kunde komma på att skada oss med hade de med sig. Det var molotov-cocktails, brinnande föremål, det var taktiskt upplagt för att komma åt oss, de hade byggt hinder och tänt eld på dem, när vi kom dit attackerade de oss på avstånd.
Han beräknar att det handlade om ungefär 100 våldsverkare, där alla var aktiva.
– Det var i och för sig maskerade 15-20-åringar som kastade sten, men man såg mammor som kastade sten och skrek grova tillmälen, äldre män som kastade sten. Jag är mest förvånad över det generella hatet mot oss.
Vid ett tillfälle kände han stort obehag. Då hade våldsvågen tillfälligt dämpat sig, men poliserna måste tillbaka in i striden igen.
– Jag visste inte hur långt det skulle gå. När jag hörde skotten visste jag inte om det var våldsverkarna eller vi som sköt.
Söndagens upplopp kom tvärt av sig när polisen sköt varningsskott. Tre personer uppges ha träffats av rikoschetter.
Bilar brinner på en parkering i Navestad i Norrköping på torsdagskvällen.
– Det var som att trycka på en knapp. Från att vi står i någon sorts krigszon till att folk samlas och allt lugnar ned sig. Men jag tycker att det visar polisens professionalism, att gå från att ta emot allt det här grova våldet till att man fem minuter senare står och pratar med medborgare, där några säkert varit med och kastat. Från krig till trygghetsskapande.
När det lugnat sig ville många prata. Vissa berömde polisen, andra ifrågasatte varför Paludan hade fått tillstånd, åter andra kritiserade våldet.
– Men det var inte på ett hotfullt sätt då, det var på diskussionsnivå. Jag själv tycker att Paludan är en stor idiot, men jag tror det blir jobbigt om vi börjar tumma på grundlagen.
Bilar brinner på en parkering i Navestad i Norrköping på torsdagskvällen. Oroligheterna utlöstes av att högerextremisten Rasmus Paludan hade fått tillstånd att hålla en allmän sammankomst.
Polisen saknar verktyg för att möta våld på distans, säger Tommy Ahlén.
– Kasta tillbaka stenar eller använda våra tjänstevapen, det är alternativen. Jag kan inte svara på om vattenkanoner är lösningen, men vi behöver något för att kunna försvara oss på distans. Sverige är väl så här över lag, det måste hända något innan någon reagerar.
Vissa har höjt röster för att man ska begära militär hjälp i liknande situationer i framtiden. Det tror inte Tommy Ahlén är en framkomlig väg.
– Sverige är inte ett sådant land. Vi ska ha styrkan inom polisen. Vi ska klara av inrikesfrågor själva utan försvarsmakten. De har sin uppgift, att försvara Sverige mot främmande makt. Vi klarar det, kompetensen finns, men vi behöver vara fler. Men vi kommer aldrig att backa. Det är viktigt att säga det.