Hon är verksamhetschef på ungkulturhuset Perrongen och en av hundra kommunanställda som har gått den utbildning som leder fram till en hbtq-certifiering.
Resan har varit intressant och lärorik på många olika sätt. Och fokus har många gånger legat på språket.
‒Språket är en faktor som inkluderar eller exkluderar människor, säger Jenny Skarstedt.
Hon säger att efter utbildningen hör hon just de där fraserna som hela tiden utesluter människor.
‒Istället för att säga "ni som är tjejer" kan man säga "de av oss som är tjejer", så har man inkluderat alla i rummet och inte förutsatt saker, säger Jenny Skarstedt.
Ett annat exempel är att sluta förutsätta att alla tillhör heteronormen och i stället för att fråga om de har en pojkvän eller flickvän, fråga om de har en partner.
Josefine Karlsson är kommunikatör på Katrineholms kommun. Hon har också gått utbildningen. Hon säger att hon ofta tänker på ålder, kön och etnicitet när hon väljer bilder till exempelvis en kommunikationskampanj.
‒Nu tänker jag mer på språket, hur jag ska inkludera alla, säger hon.
Nu ser hon fram emot att kunna vara rådgivande till medarbetarna.
‒Så har jag inte känt tidigare. Jag är mer bekväm i den rollen nu.
Jenny Skarstedt och Josefine Karlsson vet båda hur det känns att ha förutfattade meningar
‒Men det gäller att vara medveten om det och inte agera på dem, säger Jenny Skarstedt.
‒Mitt största problem har nog varit rädslan för att säga fel, jag har känt mig begränsad. Men nu vågar jag göra fel. Och det är okej att säga fel, för det är en lärprocess, säger Josefine Karlsson.