Trolldal badar i solsken under vad som mycket väl skulle kunna klassas som den första riktiga sommardagen. Medan förberedelserna inför 50-årsjubileet pågår har tre av de KRF-medlemmar som har flest år i föreningen samlats för att prata gamla minnen.
Göran Sund och Kaj-Åke Welander som båda varit ordförande för klubben samt Björn Göthberg som bland annat suttit i den projektgrupp som såg till att ridhuset på Trolldal som vi nu sitter och pratar i, byggdes.
Göran Sund har ett par rejäla, välfyllda pärmar med bilder från föreningens verksamhet genom åren som de börjar bläddra i.
De tidigaste bilderna är från Skirtorp, där ryttarföreningen först hade sin anläggning.
- Det handlade mycket om den sociala biten. Vi var flera stycken i 30-årsåldern och man kom fort in i gänget. Vi jobbade, körde hö. Vi var en grupp som höll ihop, berättar Björn Göthberg.
- Det har varit en riktigt fin gemenskap genom alla med och motgångar, säger Göran Sund.
I begynnelsen var KRF en enda förening men delades sedan upp i två. Men 1978 blev två återigen en. Något som dåvarande ordföranden Göran Sund var med och drev igenom.
- Vi var tvungna att vara en förening för att kommunen skulle satsa pengar på oss, förklarar Sund.
En annan förändring som ridsporten i Sverige har fått tampas med under de senaste åren är det vikande antalet medlemmar. Nyligen rapporterades det i medierna om att var tredje ridskola var nedläggningshotad. Någon sådan risk ser dock inte KRF.
- Vår ekonomi har varit god sedan rekonstruktionen som gjordes 2003. Trolldal är inte hotat. Vi hade en topp 2005 och som mest har vi varit runt 600 medlemmar. Nu är vi cirka 400, men verksamheten har inte gått ner. Det här kan delvis bero på att medlemsregistren förr inte var så välskötta. Det kan ha legat kvar medlemmar som egentligen inte var aktiva, säger Kaj-Åke Welander.
Som alla idrotter menar de att intresset går i vågor. Och att exempelvis framgångar internationellt kan förändra mycket.
- Rolf-Göran Bengtssons framgångar kan nog leda till ett uppsving, funderar Göran Sund.
Och just nu har vi en väldigt bra ungdomsverksamhet. Det är ett gäng tjejer i 18-årsåldern som driver den, men det värsta är att de riskerar att försvinna efter studenten.
De tre herrarna är medvetna om att de inte direkt är representativa för föreningens medlemmar. Den vanligaste synen när man tittar i medlemsregistret är snarare yngre tjejer.
- Det är nog 80–90 procent tjejer. Men samtidigt är det en väldigt jämställd sport i och med att jag som är i 70-årsåldern kan tävla mot alla.