Tal på arabiska, tigrinja och svenska skrällde i en liten högtalare över torget men få förbipasserande tycktes stanna för att ta reda på vad som stod på.
Flygblad på olika språk uppmanade "varje fri man" att kräva frigivning av de som fängslats och försvunnit utan rättegång under den eritreanska regimens hårda styre.
– Jag vill tala för att mana till att fångarna ska släppas men jag tror inte att det hjälper, sade Afrah Nur som tillsammans med de kvinnliga demonstranterna stod eller satt bakom en skara män som höll upp skyltar.
Abdulfatah Yassin, 25, förlorade sin far i de stora utrensningarna i staden Keren 1994. Nu höll han tal mot hur "fångar tynar bort i hemliga häkten" och ville "vädja till alla er som är intresserade av humanrättighetsfrågor", som demonstrationen presenterades i ett pressmeddelande.
Nima Mahmod från Katrineholm var en av få kvinnor i det främsta ledet och greppade även mikrofonen för att läsa upp en appell på tigrinja. Hon uppskattar att omkring 500 personer med eritreansk bakgrund lever i Vingåker och Katrineholm. Vissa är rädda att synas på bild på grund av oro för repressalier mot anhöriga eller om de besöker hemlandet, sade hon.
"De är fångar i hemliga häkten på platser som endast är kända av regimen, där tillåts ingen att besöka dem, de är helt isolerade från omvärlden, ingen vet om de är döda eller fortfarande lever" skriver Osman Salehsabe, till vardags lärarassistent på Slottsskolan i Vingåker, i ett öppet brev om fångarna.