"Även fast man tävlar mot varandra känner jag inte att vi är konkurrenter, som man känner med andra", säger Sara Ockhammar, till höger.
Dansarna Ella Jörgensen och Sara Ockhammar får börja med att tålmodigt förklara – förmodligen för sjuttioelfte gången – att discodans inte är något man gör på en nattklubb i platådojor. Det är en snabb och krävande, noggrant koreograferad tävlingsdans, som handlar om presentation och synkronisering.
– Det är fartfyllt och det krävs spänst, uthållighet och kondition. Vi brukar säga att det inte finns något som är lika jobbigt som disco, säger Ella.
– Det är väldigt fysiskt krävande, det är mycket tekniska hopp. Det finns inget löppass som är lika krävande, man spänner varenda liten muskel, säger Sara.
Varför gör man det då?
– Ja, det kan man undra, säger Ella med ett skratt, innan hon lägger till:
– Det lönar sig verkligen i längden. Det är ju kul, det är en otrolig känsla.
– Det är nåt med hela atmosfären, annars skulle man inte orka, säger Sara.
Sara och Ella har känt varandra länge, men de dansar inte på samma skola: Sara tävlar för Norrköpings danscenter och Ella för Dance center Örebro. De pendlar till sina respektive skolor flera dagar i veckan för att träna. Utöver det behöver de träna styrka och kondition för att orka med, och inför en tävling blir det extra mycket tid i både dansstudion och på gymmet.
De lärde känna varandra för många år sedan när en trettonårig Ella inledde sin discokarriär som Saras elev. Och enligt Sara fanns där ett tydligt driv redan från början.
– Den skola jag dansar på startade en filial i Katrineholm med mig som lärare. Jag märkte redan då att hon stod ut, hon var så taggad!
– Jag ville tävla direkt, jag var verkligen inställd på det. Jag dansade redan innan men jag såg väl nåt på sociala medier om disco. Och det blev roligt på en gång! Det var hopp och mycket teknik, precis som jag tänkte att det var, säger Ella.
Sedan dess har de två vännerna jobbat sig upp till samma nivå i discodans-världen genom att placera sig bra på tävlingar. De är båda uttagna till VM i Tjeckien och är topp tio-rankade i Sverige. På tävlingar möts de i duo: alltså den gren där man tävlar med en danspartner.
– Det är kul att man har en lång historia, och även fast man tävlar mot varandra känner jag inte att vi är konkurrenter, som man känner med andra, säger Sara.
– Det är bara roligt att ses på tävlingar, säger Ella.
– En tävlingsdag är inte bara en tävling, det är en chans att träffa kompisar från hela landet. Att gå till final är ju alltid drömmen, men konkurrensen är så hård, säger Sara.
– Ja, man måste tänka så. En finalplats kan vara en vinst i sig, säger Ella.
"Man får ändå vara tacksam över att ha kommit ända hit, att kroppen fortfarande orkar efter alla år. Jag började ändå rätt sent, när jag var 17", säger Sara, till vänster, som nu har tävlat i disco i tio år.
Disco kan dansas som solo, duo, grupp och i formation. För ett tag sedan tog Ella en paus från solotävlingar eftersom det är så krävande.
– Att dansa solo är mentalt jobbigt. Jag tappar kämpaglöden lättare när jag dansar själv. I duon hittar man en slags ytterligare kraft i varandra för att nå en omänsklig nivå. Man ger inte upp, för då sabbar man för någon annan också, säger Sara.
– Det var därför jag tog en paus från solo. Det är svårt att bara njuta för konkurrensen är så hård, säger Ella.
– Det är så mycket mentalt när man tävlar på den här höga nivån. Man behöver peppa sig själv, säger Sara.
Men att dansen ger de båda mycket, trots att den är så krävande, är tydligt i hur de talar om den.
– Den är vårt liv, summerar Sara.
– Den ger en så mycket. Har jag haft en skitdag och går och dansar mår jag plötsligt prima efter. Man går in i en bubbla när man dansar. Och man känner sig väldigt stark och hälsosam, det är en jättehärlig känsla, säger Ella.
Ella och Sara har dansat under större delen av sina liv. Sara började dansa redan som fyraåring och har hållit på med disco sedan hon var tio. Ella började som Saras elev när hon var 13.
Det vanliga är att tränarna både koreograferar samt väljer musik och kläder till dansarnas tävlingsnummer. Men låtarna de dansar till är varken Abba eller Donna Summer. I deras tävlingsklass champion, vilket är den högsta klassen, dansar man alltid till 140 bpm, vilket är taktslag per minut.
– Discomusiken man tävlar till är fartfylld och beroende på vilken klass man tävlar i varierar tempot mellan 128 bpm och upp till 140 bpm, säger Sara.
Och även om man ibland kan träna på svåra saker i ett lägre tempo säger båda att allt som inte går i 140 nu känns för långsamt.
– Man känner direkt om någon råkar dra igång en låt i 128, det här är inte rätt, säger Sara.
Sara Ockhammar och Ella Jörgenssen i sina tävlingsjackor. Under midsommar var de båda i Tjeckien för att tävla i VM i discodans.
Under midsommarafton, medan vi andra åt färskpotatis och jordgubbar, befann sig Sara och Ella i den lilla staden Chomutov i Tjeckien där de representerade Sverige i disco duo adult (vuxenklassen) med sina respektive danspartners i VM.
Nu laddar de om inför nästa mästerskap de är uttagna till, vilket är EM i Örebro i höst.