"Jag trodde att det skulle vara skithäftigt att flyga helikopter, men allt skakar och man får inte röra nåt och man har en varm överlevnadsdräkt på sig för att klara av att hamna i vattnet", säger Daniel om helikopterfärderna från fastlandet till riggen.
När Daniel Ringkvist skulle välja gymnasielinje var han från början sugen på något inom media och film. Men när många av hans vänner valde undersköterskaprogrammet, för att lättare kunna få jobb, hängde han med.
– Man vet inte riktigt vad man vill i den åldern. Sen efter sju-åtta år var jag väldigt less. All cred till de som är undersköterskor, det är ett hårt jobb, säger han.
En dag berättade en kollega att de som jobbade på oljerigg i Norge hade två veckors jobb och fyra veckors ledigt. För en trött och tvivlande vårdarbetare som längtade efter en väg ut ur ekorrhjulet lät det nästan för bra för att vara sant. Daniel började genast att läsa på och hittade snabbt vilka kurser man skulle gå.
– Jag hade ingen koll på vad man gjorde på en rigg, men jag tyckte att det lät som ett riktigt toppenyrke. Jag sålde in idén till en kompis och han sa inte så mycket då, men sen när jag kom hem ringde han mig och sa "boka nu, vi kör i augusti".
Sagt och gjort, de båda vännerna tog tjänstledigt för att gå rätt kurser i Halmstad. Sen åkte de till Stavanger för att gå en helikopterkurs. Det kostade en del, men det fick det vara värt.
– Det var en riktig chansning, vi hade ingen inkomst från jobbet eftersom vi hade tjänstledigt.
Daniels heltidsjobb blev att höra av sig till olika bemanningsfirmor för att få in en fot. Till slut hittade han en väg in – en tjänst som BES-vakt onshore, alltså på fastlandet.
– Jag tackade ja fast jag inte visste vad det var. Det är nog en av de sämsta jobben man kan ha, man sitter och kollar säkerheten medan de andra jobbar. Men det var fortfarande bra rotation, man jobbade två veckor och var ledig tre.
Dessutom jobbade han snabbt upp sig och blev förman. Inom ett halvår hade hans vän Anton fått sitt första offshore-jobb, alltså ute på havet, och lyckades slutligen fixa in Daniel. Men det var snabba ryck.
– Han ringde och frågade "kan du åka imorgon?".
Jobbet på oljerigg är krävande. Daniel jobbar 7-19 varje dag i 14 dagar – plus övertid – innan han får sina lediga veckor. Däremot ingår allt: mat, husrum och resor. Det finns också gym och bio på riggen, så man gör inte av med några pengar när man väl är på plattformen.
– Man måste vara lite speciell för att jobba så här. Det är jätteviktigt med rutiner så man inte blir deppig, alla fixar inte det när de kommer dit. Jag lägger mig vid åtta-nio på kvällen, och även om jag har fått övertid på kvällen går jag ändå upp klockan fem för att sköta rutinerna.
Daniel Ringqvist, till vänster, på oljeriggen i Norge med sina kollegor.
Daniels jobb som rigger och mekaniker går ut på att lyfta stora rör med hjälp av kedjor.
– Du har kanske ett rör som väger 700 kilo som ska komma på plats, sen skruvar man fast det på ett visst sätt. Tappar man en grej kan det kosta företaget flera miljoner.
Det kan också vara farligt om man inte följer rutinerna. Daniel berättar om en person på en rigg som öppnade ett rör som fortfarande hade ett lyfttryck i sig, och bara luften som rusade ut ur röret mot ansiktet fick honom att bryta näsan.
– Men de är mycket för hälsa och säkerhet i Norge. Hellre att ett jobb tar två dagar än att det går åt helvete på tio minuter. Man måste släppa egot och tänka säkerhet, och norrmän tycker om att visa och lära, så det är alltid bra att be om hjälp.
Hur är det med norskan då?
– Ganska bra! När jag kommer från turer kan det hända att jag byter ut ord till norska.
Redan några minuter senare stannar Daniel upp och frågar sig vad "sängtöj" är på svenska, när han berättar om olika sovarrangemang.
– Sängkläder!, utbrister han sen och ler.
Kontrasterna är stora mellan det hårda jobbet på riggen mitt i havet och vardagen i Katrineholm. "Jag känner snart fler norrmän än svenskar", säger Daniel Ringqvist.
Daniel känner flera som har ännu ett jobb som väntar när de kommer hem från oljeriggen. Själv är han boxningstränare på Fightclub i Katrineholm när han har tid, men utöver det värdesätter han sin lediga tid.
– Jag kan ju göra vad jag vill, det är en frihet i att inte ha några måsten. Men de första dagarna när man kommer hem är man helt slut och vill bara sova, för på jobbet är man på spänn hela tiden.
Hans sambo Pathitta Sanoh har också tvingats anpassa sig till det specifika schemat.
– I början tyckte jag att det var jobbigt, för att det är svårt att ha planer. Men nu har vi lärt oss att leva som vanligt, säger hon.
Jobbet blir som mest krävande under sommaren, då blir jobbperioderna längre på bekostnad av de lediga veckorna. Och blir det blåsigt kan man ha otur och fastna på plattformen ännu längre, eftersom helikoptern inte flyger i oväder. Dessutom kan man inte räkna med en fast inkomst.
– Det har sina fördelar, men det är ett väldigt osäkert yrke. Och det är inte så glamoröst som man kan tro med lönerna.
Nu i sommar har han jobbat i ett och ett halvt år. Men trots osäkerheten och de krävande arbetstiderna är han säker på att han har hittat rätt.
– Det är det bästa jobb jag har haft, jag trivs väldigt bra. Jag skulle aldrig kunna gå tillbaka till att jobba 7-16 nu, inte en chans.