När den 45-åriga mannen inte kom upp till ytan efter ett ledningsarbete i Duveholmssjön i måndags larmades Västra Sörmlands räddningstjänst. Men de har inga egna dykare och fick därför påkalla hjälp från närliggande städer.
I Nyköping var inte dykarna tillgängliga och därför kom ett team från Norrköping. Väl på plats dröjde det inte lång tid innan dykarna påträffade mannen död.
Räddningstjänsten i Katrineholm har våtdräkter och båtar, men kan bara göra yträddning, på maximalt en till två meters djup.
- Precis som om det skulle bli en jättestor kemikalieolycka har vi inte rätt utrustning här. Sådana resurser har man bara i stora distrikt, säger Pontus Bjuring Gerlich, brandingenjör på Västra Sörmlands räddningstjänst.
Han säger att bara 15 till 20 distrikt i Sverige har räddningsdykare. Eskilstuna har det inte och inte heller Nerikes brandkår. I Storstockholm finns ett team med två dykare och en dykledare på två miljoner invånare. Sveriges nordligaste dykstation finns i Falun – 81 mil från Kiruna i norr.
Kraven på räddningsdykverksamhet är gedigna – certifiering, utbildning, återkommande kontroller och all utrustning kostar flera hundra tusen kronor om året och ungefär en miljon kronor i uppstartskostnad, enligt Bjuring Gerlich.
- Eftersom det är så otroligt få larm då dykare skulle göra skillnad är det inte särskilt kostnadseffektivt att ha dykare. Vi har för få sådana larm. Om vi skulle ha haft mer pengar skulle vi kunnat ha bättre utrustning för exempelvis trafikolyckor som ju är betydligt vanligare.
- Så är det med all vår utrustning. Vi har en stegutrustning som är 30 år gammal med alla de brister som det innebär. Men vi har inte råd att ha allting. Vi får prioritera, säger han.
Nio personer har drunknat i Katrineholm och Vingåker de senaste tio åren och 15 av 6000 larm har gällt vattenolyckor.
- Men då har kanske någon gått genom isen och håller i sig eller någon har ramlat ur båten med flytväst. Det är i en minoritet av larmen som det hade behövts dykare, säger Pontus Bjuring Gerlich.