Jag hörde nyligen en del fakta om vår individuella kroppsklocka. Och att man i något land, som jag har glömt bort, har senarelagt skoldagen för att eleverna i puberteten ska kunna ta in kunskap på bästa sätt. Tidiga morgnar sägs kunna vara hälsofarliga för ungdomarna, vars kroppsklocka inte är inställd på någon större aktiv sysselsättning förrän långt in på förmiddagen. Därefter tickar den glatt på till långt in på kvällen.
Just därför bör skoldagen börja senare. På Elevhälsans hemsida föreslås en skoldag börja kl 11 och sluta kl 19. En studie från University of Minnesota visar att betygen förbättrades genom att flytta skolstarten från 07.50 till 08.40. På köpet minskade elevernas trötthet och depression.
Fantastiskt! Klart man ska flytta fram skolstarten till strax före lunch för tonåringar, kan man tänka, tills man funderar övre lärarna som inte är lika unga längre. Men att börja nästan en timme senare på morgonen, som i den amerikanska studien, borde väl kunna fungera för både elever och lärare?
Min egen kroppsklocka verkar nästan ha fått hicka. Jag kan likt katten Gustaf få anfall av plötsliga tupplurar. Senast det hände var när jag satt i tandläkarstolen och fick rotkanalerna i en tand rensade och fyllda. Kom på mig själv med att dåsa till där jag halvlåg i stolen, tryggt i famnen på den försiktige tandläkaren. Långt bort i historiens dimma, på den tid jag själv var tonåring, var jag riktigt rädd för tandläkarbesöken. Nu är det andra tider.