Coronautbrottet har vänt upp och ned på både vardag och högtid. Många av länets firanden har ställts in för att inte riskera ökad smittorisk, på vissa håll har firandet digitaliserats. I Sågmon vägrar man däremot ge efter, istället har firandet fått anta nya en ny, coronasäker, skepnad.
Sonja och Ingvar Andersson tillhör båda en riskgrupp, men kan ändå vara med och fira.
– Vi träffas ofta i dörren när vi handlat till dem, men inte så mycket mer, säger svärdottern Alexandra Andersson.
Mycket är sig likt. Sill, färskpotatis, nubbe och ängsblommor, midsommarens omisskänneliga följeslagare hopar sig på lunchborden. Ändå är det mycket som utmärker årets firande i Sågmon utanför Katrineholm. Då handlar det inte bara om det faktum att vädret för en gångs skull är på firarnas sida.
– Vi passar på att vara ute i det fina vädret, det är säkrare, säger maken Conny Andersson.
Han och familjen sitter i trädgården. De har under många år firat med barndomsvännerna från Stockholm, men i år blir de bara familjen.
– Jag tror att det blir en fin midsommar i år, och jag ser fram emot matjessillen, säger Sonja Andersson.
Familjen kommer dela upp sig vid olika bord för att hålla avstånd till varandra, men de tror ändå att det blir en fin midsommar. Framåt kvällen ska de grilla och bada. Kanske blir det också ett besök till det gemensamma firandet på gräsplanen en bit bort.
Runt midsommarstången bildar varje familj en egen liten ring där de dansar, på behörigt avstånd från andra familjer. Alva och Alvin Öhman väntar med spänning på att Prostens lilla kråka ska dra igång, den är åtminstone Alva Öhmans favorit.
En förutsättning för att firandet ska kunna ske säkert är att alla hjälps åt och tar sitt ansvar. Det vet Alva Öhman. Desinfektionsgelen ligger tryggt i hennes hand när hon väntar på att dansen ska börja.
Det var länge oklart om firandet skulle bli av, men för barnens skull började flera ur samfälligheten se över hur ett anpassat firande skulle kunna se ut.
– Det kan vara nog så tråkigt att sitta i gammelmormors trädgård och titta när de vuxna äter sill hela dagen, säger Rosie Plato, som också leder dansen.
Efter dansen kan familjerna, var för sig, vara med och lösa kluringar. Det sedvanliga chokladhjulet får stå kvar i förrådet i väntan på bättre tider.
– Med ett mindre firande kan vi passa på att ta vara på varandra och umgås mer inom familjen, tycker Conny Andersson.