Det är ett rutinerat cirkusgäng som har slagit upp sina pålar vid Duveholmsgymnasiet. Vid 22-tiden på söndagskvällen var de framme och då är det normalt sett läggdags.
Men den här gången bröt de sin vana.
– Då åt vi faktiskt påskmat, med ägg, sill och lax, säger Karin Jonsson, som driver Cirkus Wictoria tillsammans med sin man Lars Åke.
För sjätte året är det de som turnerar med cirkusen, som funnits sedan 1986. Karin Jonsson beskriver showens inledning:
– Vi har jonglering, en jätteduktig tjeck som startar och får upp stämningen. Sedan har vi våra underbara musikclowner.
Huvudnumret kallas för dödshjulet.
– Nervpirrande, skrämmande. Jag vågade inte titta på fyra dagar, säger Karin Jonsson och visar hur hon gömde sig bakom ett draperi.
Att sätta upp det stora cirkustältet tar ett par timmar. Resten av dagen går åt till träning. Just på måndagen var en kamel lite krasslig och en veterinär tittade närmare på djuret.
Jenny och Alan Di Lello är populära i manegen, men de blir sällan igenkända på fritiden. Efter sminkning och ombyte går de upp på scenen som clowner.
Det gifta paret har jobbat ihop i mer än 20 år. Tillsammans med tre katter och en liten hund bor de i en husvagn.
De är med andra ord vana att vakna upp på ett nytt ställe.
– Vi vet knappt att vi är i Katrineholm. Vi går och lägger oss och sedan vaknar vi i vår egen husvagn. Ibland kommer jag inte ens ihåg hur det såg ut utanför, säger Jenny Di Lello.
Publikens reaktion gör det roligt att uppträda, tycker Alan Di Lello. Både barn och vuxna roas av showen, men på olika sätt.
– Vuxna reagerar på mer underliggande saker som spänningar och irritation, medan barnen förstår när jag slår honom i huvudet med en hammare, säger Jenny Di Lello.
De tror inte att alla barn förstår att clownerna egentligen är riktiga människor med smink. Att en del barn är rädda för clowner märker de av, även om de bara skrämmer någon enstaka per föreställning.
– Jag tror att det beror på att vi är karikatyrer, överdrivna versioner. Vi kan egentligen inte göra något åt det. Vi kan bara hoppas att föräldrarna har sunt förnuft nog att gå och sätta sig lite längre bak. Det brukar hjälpa, säger Jenny Di Lello.
Föreställningen hölls på måndagseftermiddagen. Förstagångsbesökaren Lovisa Ydevall, 4 år, hade helst velat se apor eller lejon.
– Kameler är också roliga, säger hon och sliter i pappa Fredrik Ydevall för att komma snabbare in.
– Det ska bli kul, jag har inte varit på cirkus sedan jag var liten, säger han.