"Jag hade världens bästa lärare på Tallås: Sid Jordan och Annika Löfvenborg. De drev en inriktning mot natur", minns Charlotta.
Charlotta Eriksson möter upp i den stora entréhallen till SMHI:s huvudkontor i Norrköping. Hon har flyttat dit från Katrineholm, där hon bodde i Gropptorp och Laggarhult och gick naturvetenskapliga linjen på Duveholmsgymnasiet.
– Jag har alltid haft lättare för matte än för språk, säger hon.
Hon visste att hon ville plugga vidare efter gymnasiet, men först behövde hon ett avbrott. Det avbrottet visade sig vara en folkhögskoleutbildning till fjäll- och vildmarksledare i Malung.
– Man fick åka mycket skidor och sova ute. Det var en jättekul utbildning, vi var mycket ute på fjället.
I Malung insåg hon också att nästa steg i livet inte skulle bli en ingenjörsutbildning, som hon först hade tänkt. Redan som barn hade hon intresserats av extremväder och naturfenomen. Uppe på fjället blev det extra tydligt hur viktigt det är med tillförlitliga väderprognoser.
– Om du ska guida en grupp på fjället blir du väldigt väderberoende, det är väldigt skiftande väder.
Meteorologyrket handlar mycket om atmosfärfysik. Så för att bli meteorolog läser man först ett kandidatprogram i fysik och sedan en tvåårig masterutbildning med inriktning på meteorologi. För det flyttade Charlotta till Uppsala.
– Det är en väldigt mansdominerad utbildning, så av kanske 60 personer var vi nog 10 tjejer. Jag var också nästan äldst av de som pluggade och jag var 20.
Charlotta minns reaktionen hos vännerna på folkhögskolan i Malung när hon berättade att hon hade sökt ett kandidatprogram i fysik. "En kompis började lasta upp tjocka fysikböcker för att avskräcka mig", säger hon.
Men vad gör då en meteorolog, förutom att förklara för oss var och när det kommer att regna? Det visar sig att det kan skilja sig väldigt mycket.
– Jag är prognosmeteorolog och i min grupp tar vi bland annat fram prognoserna till vår hemsida och app samt SMHI:s vädervarningar. Vi kommunicerar väldigt mycket utåt. Vi är bland annat med i P4:s lokala kanaler och sjörapporten, vi har ett 30-40-tal radiosändningar om dagen. Sen ansvarar vi för väderdelen i SMHI:s sociala kanaler.
Charlotta fick upp ögonen för meteorologyrket när hon gick en utbildning till fjäll- och vildmarksledare. "Om du ska guida en grupp på fjället blir du väldigt väderberoende, det är väldigt skiftande väder", säger hon.
Som meteorolog kan man också jobba med bland annat luftmiljö, prognoser för energiproduktion som vind- och vattenkraft eller fördjupa sig i klimatfrågor.
– För allmänheten är det vi som syns mest, fast vi är en sån liten del av hela SMHI. Som prognosmeteorolog får man båda sidor av myntet: man får nörda ner sig i data och prognosmodeller, men samtidigt ska man tolka datan till allmänheten som inte har samma kunskap. Man kan ha gjort en hur bra vädermodell som helst, men det spelar ingen roll om vi inte kan få ut den så att alla förstår.
En av de vanligaste frågorna Charlotta får av folk som får höra att hon jobbar som meteorolog är "när får man se dig i tv, då?"
En av de vanligaste frågor Charlotta och andra meteorologer får är "när får vi se dig i tv då?" Men tvärtemot vad många nog kan tro är det, för henne och många andra meteorologer, inte målet med yrkeslivet att stå framför väderkartan i Aktuellt.
– Det är väldigt olika. I min grupp är det några som jobbar lite extra åt tv-kanalerna. Jag brinner mest för våra konsekvensbaserade vädervarningar. Det är utmanande att presentera vädret live, det är en prognos med osäkerheter och man ska få ut informationen på ett bra sätt.
Charlottas grupp på SMHI i Norrköping medverkar i mellan 30 och 40 livesändningar om dagen för olika radiokanaler. En gång knåpade Charlotta till och med ihop en prognos på rim för P4 Sörmland.
Hon berättar att man, för att kunna göra en prognos framåt, först behöver samla in väderobservationer från hela jorden.
– Vi har mätstationer i hela landet och man använder sig också av väderobservationer från till exempel flygplan och båtar, men också från satellit och radar för att få en så heltäckande bild som möjligt. När man har samlat ihop all data måste man fylla i tomrummen utifrån tidigare modeller och prognoser, säger hon.
Utifrån det kan man driva en prognosmodell baserad på beskrivningar av hur saker rör sig i atmosfären.
– Det är där fysiken kommer in, prognosen är jätteberoende av hur korrekt den insamlade datan är.
I Charlottas grupp i Norrköping är det ett 30-tal som jobbar med bland annat prognoser, vädervarningar och kommunikation. I mitten av kontoret är sex stora tv-skärmar ihopkopplade till en gigantisk skärm som ofta visar aktuell väderinformation.
Vad är det svåraste med jobbet?
– Det är många beslut att ta, man måste värdera hur sannolik varje prognos är. Det kan vara klurigt att ta fram det och beskriva osäkerheterna. Jag kan också känna att om vi för femte dagen i rad inte lyckas träffa rätt på regnskurarna så kan det finnas en uppgivenhet, speciellt under sommaren när alla är lite mer väderintresserade. Men det är också väldigt givande.
Hur känns det när folk klagar på väderprognoserna?
– I början var det lite frustrerande, det kan vara svårt att gå in i en yrkesroll och få skit. Men man får lära sig att bli härdad, och ibland kan det också ligga något i kritiken. Det ligger ju på oss att kommunicera det här på ett bra sätt.