Från början ville hon helst bli pilot. Men ett envist synfel satte käppar i hjulet för det och för snart 40 år sedan klev Carina Ekdahl istället in på Katrineholms-Kuriren för första gången. Sedan 1984 har hon hunnit ha de flesta jobb som går att ha i anslutning till en tidning. Då jobbade uppemot 75 personer med att göra den.
Efter en sväng som inskrivare och typograf inleddes en digitalisering av redigeringsprocessen. I början av 90-talet tog Carina ett steg närmre redaktionen och blev redigerare för nyhetssidorna.
– Sen kom sporten och frågade om jag ville jobba inne hos dem. Där började jag 1994. Då hade vi också feature och bilagor, så vi varvade de sakerna.
Sedan hon tog sig in på nyhetsredaktionen har hon hunnit sitta på många stolar: allmänreporter, fotograf, familjeredaktör, redigerare, redigeringschef, nyhetschef och redaktör för ett helt gäng bilagor. Fotograferingen började ta mer plats när hon började styra Extrabilagan för flera år sedan.
– Då fick jag inte så mycket hjälp med bilder, fotograferna hade annat att göra. Men jag har alltid haft en kamera hemma och jag har framkallat själv i mörkrum. Det var jätteroligt!
Bilagorna som Carina hade hand om på den tiden var många och ofta rätt tjocka.
– Det var ett mastodontprojekt att hålla i dem, men det var också jätteroligt. Sommarbilagorna brukade vi göra på 112 sidor eftersom det var maxantalet för vad tryckpressen klarade av.
Sedan den tiden har det hänt mycket i mediebranschen generellt och Kuriren specifikt.
– Det går inte att jämföra. Vi hade till exempel inte ett digitalt bildarkiv så vi kunde lägga 20-30 procent av vår tid på att leta efter bilder i arkivet. Men det var otroligt roliga år, väldigt bra stämning och varierande arbetsuppgifter.
Är det något jobb som reporter eller fotograf som sticker ut efter alla dessa år?
– Det är klart att jag har fått göra många häftiga saker. Jag fick komma in på Stora Sundby slott, träffa statsministern på Harpsund, det är jättemycket som har varit roligt i stunden, säger hon och funderar lite:
– Men det är nog alla människor man har fått möta under åren. Så många som har valt att vara med i tidningen för att de har något att berätta. Och det är så fullt med fantastiska människor i vårt lilla spridningsområde. Och vi skriver hela tiden om nya människor som är fantastiska på sina sätt.
Carina har även haft flera fingrar med i tidningens uppmärksammande av internationella kvinnodagen under åren.
– Vi gjorde en serie där vi presenterade Katrineholmsprofiler med en normbrytande bild. De berättade om sig själv och hur idéer om kön påverkade dem både på fritiden och i arbetslivet.
Hon minns speciellt när hon skulle måla naglarna på Göran Dahlström, den dåvarande kommunstyrelsens ordförande.
– Jag satt där och gav honom rött nagellack och sen fick han stå lite som en tant och hålla ihop knäna. Det var jätteroligt och vi fick mycket uppskattning för det, av både läsare och de som var med.
En annan sak hon gärna minns är när de valde ut kvinnor ur historien som har haft betydelse för utvecklingen i stan. Sen hittade de en kvinna från idag med motsvarande roll som fick posera med porträtten av kvinnorna från förr.
– Den nya personen fick reflektera över sig själv och sin situation i jämförelse med den här historiska kvinnan. Det blev jättebra! Det här är ju saker som har fått ta lite tid, men det är jätteroligt att ha fått göra det.
Carina har alltid uppskattat möjligheten att få jobba med så många olika saker, ibland samtidigt.
– Jag har aldrig gjort en sak så himla många år i sträck. Jag har gjort det mesta och jag har haft väldigt kul. Jag har haft fantastiska år på Kuriren och under alla förändringar jag har varit med om har jag aldrig känt att det har blivit sämre, det har bara blivit nya utmaningar.
Bland utmaningarna märks ett större fokus på digitala verktyg och nyheter på internet. Men enligt Carina har inte arbetet som reporter förändrats så mycket ändå.
– Man har fortfarande en relation med folk, man är ute mycket och träffar människor. Vi gör fortfarande nyheter som vi ska paketera på ett sätt som gör att folk vill läsa. Det är lite annorlunda nu men jag gillar verkligen förändring. Jag tycker att det blir tråkigt att göra samma sak år efter år.
Är det därför du väljer att sluta?
– Jag har varit här länge nu och jag är nog lite färdig med att vara reporter och fotograf. Nu ska jag göra något helt annat och jag har ingen aning om vad det är, och det tycker jag är jätteroligt! Det är ju också sorgligt, men jag ser verkligen med förväntan på framtiden, det ska bli jättespännande!