Minnesord
Britt Adlersson, Katrineholm, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 99 år. Hennes närmaste anhöriga är sonen Lars med familj.
Britt föddes på Slottets gård i Västra Ed, Småland, som äldsta dotter till Gylfe och Olga Edlander. Där växte hon upp bland åkrar, skog, kor, hästar, höns och grisar och fick tidigt hjälpa till med gårdens sysslor. Förberedelserna inför jul och mycket annat känns som tagna ur Emil i Lönneberga. Luffare kom förbi och sålde småsaker. De kunde få sova på höskullen. Det känns som att allt det här hände för 100 år sen, och så är det ju också.
Hon började skolan 1931 och redan då var hon inställd på att bli sjuksköterska. Hon ville hjälpa och stötta de som hade det svårt. Efter sin sjuksköterskeexamen 1947 tjänstgjorde hon på sjukhuset i Västervik varefter hon vidareutbildade sig till distriktssköterska. Hon fick sitt första distrikt 1950 i Tryserum/Östra Ed och därifrån finns många historier om fattiga, envisa och sjuka gubbar och gummor i avlägsna torp. Nästa distrikt blev Stjärnhov i Södermanland. Där var patientunderlaget annorlunda, med sommargäster och människor från alla samhällsklasser.
Tiderna blev långsamt modernare och småningom träffade hon sin blivande man Gösta, med vilken hon skulle få sonen Lars 1964. Då hade familjen flyttat till Katrineholm där hon skulle bli kvar resten av livet, men med ett litet sommartorp kvar utanför Stjärnhov från sin tid där. Gösta gick bort alltför tidigt, och de sista dryga 30 åren var hon ensamboende.
Britt ömmade för de svaga, men daltade aldrig med någon. Det stöd hon gav var starkt, men kraven likaså. Ingen och ingenting imponerade på henne. Hon behandlade hertigar och grevar på samma sätt som backstugusittare och statare. Hon var konservativ och en smula kärv, men hade humor och dukade ständigt fram nytt kokkaffe med bakverk under de nästan 40 år som hon och jag regelbundet satt och pratade.
Och vi sitter där än, så länge jag lever.