Man behöver inte åka ut långt för att få tag på dem. I ett skogsparti i närheten av Glysas grav finns det långa rader med blåbärsris. Här är suset från bilarna på Nyköpingsvägen mer närvarande än fågelsången.
Håkan Lernefalk är miljöstrateg i vid Katrineholms kommun. Han kikar ner i riset, som har en rödspräcklig färg. Det är ett tecken på att riset har frusit och torkat. När han upptäckte det i maj såg han det som ett förtecken för ett dåligt bärår. Nu är han förvånad över vändningen.
- Det ris som har blommat ut har burit mycket frukt. Samtidigt så tycker jag att de är lite för små, men sådant är alltid väldigt lokalt. Det varierar hur mycket bär det blir beroende på var man är, säger han.
Södra Sverige har mindre blåbär jämfört med de senaste åren, på grund av köld. Norrland har däremot klarat sig bättre. Tillgången på blåbär i landet som helhet beräknas vara större än tidigare om man räknar per kvadratmeter.
Sett till de senaste tio åren har det genomsnittet varit nio till tolv bär per kvadratmeter i Svealand, medan det i år tros vara mellan tolv och femton. En av anledningarna tros vara det varma vädret de senaste månaderna. Däremot är inte hettan alltid bra för bären. Ute i skogspartiet syns mycket riktigt flera bär som torkat ihop.
Den som vill ge sig ut och leta kan bland annat göra det vid åsarna mellan Bie och Äs, menar Håkan Lernefalk. För ett par år sedan pratades det om risker att smittas av dvärgbandmask från bär och svamp, men enligt Smittskyddsinstitutet är den chansen minimal.
Blåbärssäsongen varar från slutet av juni till en bit in i augusti. En stor del av Sveriges yta täcks av blåbärsris och det är mycket som går till spillo varje år. Det menar Ola Langvall, som arbetar på SLU.
- För ett antal år sedan gjorde en kollega en uppskattning om hur mycket som plockas varje år. Han kom fram till att det är högst fem procent av blåbären som tas till vara. Då räknar man också med olika djur och fåglar, säger han.