— Jag växte upp hos morfar och mormor. Sven hade ett stort motorintresse och tog mig med till tävlingar på Knutstorp, Anderstorp och Gelleråsen. Jag fick Ronnie Petersons autograf och ärvde morfars motorintresse.
Fortfarande tränade han fotboll, bandy och handboll – har ett SM-silver från skolmästerskapen med Nyhem. Men han hade också hunnit trimma sin första moped som 13-åring.
— Två år senare köpte jag min första crossmotorcykel. Eftersom jag inte hade körkort gick jag med den hemifrån Nävertorp till Glysas grav för att sedan köra i grustaget.
När han fick köra lagligt tog han körkortet och registrerade motorcykeln.
— Men jag slet inte så mycket framhjul. Jag var nog en sån där som pensionärerna svor över.
Ekonomin tillät inte att börja tävla med bil när han blev 18 utan det blev ytterligare några år med tvåhjulingar och endurotävlingar.
Intresset för bilsport har dock aldrig svalnat.
— Jag är nörd på Formel 1. Ser varje varv på tv och har gjort sju resor till F1-tävlingar.
För det är bilsporten som är tjusningen.
— Det är för lite precision i rally. Jag vill ha starkare g-krafter, hitta linjen, bromsa sist och gasa först i kurvorna.
För tre år sedan fick han chansen att köpa en Porsche och ställde upp i budgetklassen Sports cup klass 8B.
— Premiären gick på Knutstorp, i regn. Jag blev trea.
Pulsen var lika hög då som nu, men adrenalinet har han förmågan att hålla i schack.
— Tack vare det kan jag tänka i alla lägen och gör inga dumma saker.
Premiäråret blev han totaltvåa i klassen, det blev ett silver även 2011 och i fjol totalsegrade han i cupen.
Till den här säsongen skaffade han en vassare Porsche, tog klivet upp i Porsche GT3 cup challenge Scandinavia, snäppet under värstingarna i Carrera cup. Men fortfarande med samma lilla familjeteam, bestående av Frank, sambon Ingela och mekanikern och bollplanket Palle Strand, som dock inte åker med på tävlingarna.
— Det är budgeten som skiljer. Jag åker runt på 200 000 kronor, kör fyra race på varje uppsättning däck. Det är en bra bit från miljonerna som rullar på toppen.
Tanken var att 2013 skulle bli ett läroår. Han vann sju av de 14 racen och säkrade totalsegern redan innan finalen. Och tur var väl det. På Mantorp tog tävlingen slut i första kurvan.
— Jag har haft en otrolig tur och klarat mig från krascher. Så typiskt att det skulle inträffa när jag hade så många arbetskamrater och kompisar på läktaren.
Det handlar dock inte bara om tur. Franck tävlar i en enhetsklass där inga modifieringar tillåts på de fabriksbyggda tävlingsbilarna. Alla har samma förutsättningar – och förarens skicklighet betyder mer än antalet hästkrafter.
— Jag har lätt för att hitta linjen och får med mig mycket fart ur kurvorna. Knutstorp och Gelleråsen är de roligaste banorna. I år gick Anderstorp från att vara den tråkigaste till den näst roligaste. Den är så snabb.
Lika snabbt går ryktet. Trots att Franck skrotade bilen på Mantorp fick han ett bud på bilen – från Finland. Köparen var beredd att betala 100 000 kronor mer än vad Franck köpte den för.