Tåget gjorde en hastig inbromsning och stannade med ett ryck. Den lilla familjen, bestående av den plötsligt ensamstående föräldern Anna Lönnborg och dottern Boel Pesu 4 år, befann sig på resa för att ta ett nytt steg i livet.
Destinationen var det lilla samhället Sköldinge som skulle bli Boels nya fasta punkt efter att fadern Karl Pesu hade gått bort efter en kort tids sjukdom. Boel skulle få ett nytt hem hos sin moster och morbror, Hildur och Albin Johansson.
Boels mamma, Anna Lönnborg, var född och uppvuxen på landsbygden i trakten utanför Katrineholm i Sörmland men hade som så många andra tvingats flytta till Stockholm för att få ett arbete, allt i urbaniseringens spår.
Anna flyttade till Stockholm och tog anställning som piga. Genom sitt medlemskap i Frälsningsarmén träffade hon murarlärlingen Karl Pesu, härstammande från Karelen. Han var en duktig sångare och deltog ofta i Frälsningsarméns gudstjänster. Anna och Karl förlovade sig och fick dottern Boel Marianne Pesu, senare Lönnborg. Karl avled då Boel fyllt 4 år.
Boel växte upp i Sköldinge hos sina släktingar och sin kusin Jack Evert William Lönnborg. Hon fick en trygg uppväxt i det lilla sörmländska samhället och betraktade kusinen Jack som sin storebror.
Åren går och vi befinner oss i krigets slutskede då Boel påbörjar samma resa i livet som sin mor. Storstaden lockar och så även arbetstillfällena. Tåget går nu i motsatt riktning och slutar återigen i den kungliga huvudstaden. Utan utbildning och kontakter blir det för Boels del industriarbete.
Boel flyttar in hos sin mor på undervåningen i en stor men omodern patriciervilla vid Västerbrons ena brofäste i Rålambshovsparken. Huset ägs av ingenjör Olsson med hustru Astrid.
Under senare hälften av 50-talet träffar Boel fabrikör Gösta Spiraeus, ägare av Spirbolagen. Företaget har sin depå vid Smedsudden i närheten av Rålambshovsparken. Gösta är betydligt äldre än Boel och är etablerad familjefar sedan många år. Boel blir gravid och föder en son, Henry Bo Erik Lönnborg, den 12 mars 1958. Efter en juridisk tvist och faderskapsutredning fastställs Gösta som far till pojken.
En ny familj ser sin dager med mamma Boel, mormor Anna, tillsammans med sonen/dottersonen Henry. Mormor Anna, 70 år, som jobbar heltid på ett ölcafé i staden, beslutar sig för att gå i pension och sköta om Henry så Boel kan fortsätta sitt arbete.
Stockholm växer så det knakar. De nya förorterna tar form och familjen får möjlighet att flytta från den dragiga och omoderna, men dock med dagens mått så charmiga Västerbrovillan, till en bostadsrätt i förorten Farsta som då är under uppbyggnad.
Åren går. Boels son Henry flyttar till Katrineholm.
Henry träffar Madeleine och gifter sig 1983. En kommentar från mormor Anna, som känner sig allt mer ensam i storstan: ”Nu har Henry fått en fru, och nu har jag gjort mitt”. Anna Lönnborg går bort två månader senare i en stroke, mätt på livet. Istället för att vara förälder vid 40 års ålder fick hon agera sådan efter 70.
I samma veva drabbas Boel av cancer och går bort i denna vid blott 61 års ålder, bara ett år efter sin egen mor Anna som blir 95 år.
En återkommande fråga under Boels sista levnadsår var ”Är det något småfolk på gång?”. Hon ville så gärna bli farmor. Från det nygifta paret kom nekande svar. Vad paret inte visste, var att det fanns en liten David i Madeleines mage, som tyvärr Boel inte skulle hinna träffa. Frågan är om ett jakande svar hade förlängt Boels liv?
Boel skulle ha fyllt 100 år den 26 januari 2023.
Jag känner stor tacksamhet till mina föräldrar som gett mig en trygg uppväxt.
Jag ångrar att jag inte ställde många av de frågor som väckts hos mig senare i livet – fråga medan tid är.