Blickar på stan är inte det värsta

Sedan drygt 10 år tillbaka är den 17 maj Internationella dagen mot homo-, bi- och transfobi (på engelska IDAHOT, International day against homophobia, transphobia & biphobia). FN instiftade dagen, som i ärlighetens namn kanske inte har fått så stort genomslag bland kanelbullar, semlor och andra temadagar. Men dagen behövs, och det är bra att ämnet får uppmärksamhet, tycker Julian Yderbo.– Jag tycker att det är bra att den finns. Det är lite synd bara att man alltid ska blanda ihop trans med sexuell läggning, det är inte samma sak.Julian Yderbo och Kevin Karlsson har varit tillsammans i drygt ett år. De bor tillsammans i en lägenhet i Katrineholm, och genomgår båda en könskorrigering och har kommit ut som trans.FN:s dag den 17 maj kommer lägligt, mitt i ett späckat schema med pridefestivaler i många städer runt om i landet. Julian och Kevin brukar försöka hinna med så många som möjligt. Stockholm pride är såklart höjdpunkten, men i år blev det som bekant även en parad i Vingåker.Inför Vingåkers första mångfaldsfestival skrev Julian Yderbo i sin blogg att han var lite orolig, "Det är trots allt en jäkligt taskig kommun".Hur gick det?– Det var väl någon tant som sa att Kevin hade byxorna långt ner, och att "sådana där ska alltid utmärka sig". Men det får man ta, man är beredd på det. Det finns ett rykte i Katrineholm att Vingåker är lite efter i utvecklingen, men det verkar inte så. De är ju ändå före med prideparaden, säger Julian.Att vara öppen transperson i Katrineholm 2016 är inte okomplicerat. Folk tittar på gatan, i Stockholm smälter man in mer, det är Julian och Kevin överens om. Men det värsta är inte folks blickar.– Jag jobbar på en förskola och barnen är väldigt öppna. Senast i dag fick jag höra att jag inte kan vara kille, för jag har inte skägg. Man märker på barnen vilka föräldrar som är mer öppna: "mamma säger att en kille inte kan vara fröken", säger Kevin.– Det kommer så tidigt att det är skrämmande, säger Julian.Välmenande ord från främlingar landar också ofta fel. Julian berättar att han nyligen var på ett apotek med en tjejkompis. När de gick därifrån ropade kassapersonalen "hej då tjejer".– Det är definitivt mycket jobbigare än folks blickar, och det händer varje dag.På vilket sätt är det jobbigt?– För de har fel. Man försöker så hårt att passera som man, som man säger. Fast jag typ har skägg får jag fortfarande höra det. När någon säger en sådan sak så tittar man sig i spegeln och tänker att fan, det syns fortfarande att jag är trans. Det är jobbigt, säger Julian.Folk i allmänhet bör passa sig för att dela upp varandra efter kön i alla situationer. Det tror Julian och Kevin är en viktig ingrediens för att motverka transfobi i framtiden. En liten kommentar, även om syftet inte är att vara taskig, kan göra väldigt ont, berättar de.Könsuppdelningen blir sällan så tydlig som på offentliga toaletter och omklädningsrum. Många badhus runt om i landet är på gång med könsneutrala omklädningsrum, bland annat Duveholmshallen i Katrineholm.– Offentliga toaletter ja, herre gud. Det är pest eller kolera, man hör inte hemma någonstans. Det är ett big, big issue. Debatten är jättestor i Usa tycker jag, men inte i Sverige. Men det måste lösas.En annan fråga som behöver lyftas, enligt Julian och Kevin, är 18-årsgränsen på medicinsk könsändring. För att få hormoner och så småningom operationer får man genomgå en utredning som innefattar otaliga besök hos läkare, kuratorer och psykologer.Processen är omfattande eftersom vården inte vill riskera att någon ångrar sig. Men för många som fått sin diagnos är det frustrerande att inte få påbörja behandlingen tidigare. RFSL vill sänka åldersgränsen till 15 år.– Hade vi fått stopphormoner när vi var 15 hade vi varit längre och haft större fötter. Nu är det för sent, det känns lite surt, säger Julian Yderbo.Utbildning nyckeln till framgångI samband med att Katrineholms kommun hissade regnbågsflaggan under Stockholm pride förra sommaren berättade man också att <a href="http://kkuriren.se/nyheter/katrineholm/1.3347095--kunskap-ar-det-viktigaste-">alla som jobbar inom kommunen ska få utbildning i hbtq-frågor</a>. Det är bra, tycker Lotten Båvik, som är ordförande för RFSL Nyköping, den enda aktiva föreningen i Sörmland som stöttar grannkommunerna så gott det går.– Det är absolut jätteviktigt. Ju mer kunskap desto mer trygghet blir det för hbt-personer.Lotten Båvik nämner bland annat personal inom hemtjänsten som nyckelpersoner. Många i 50- och 60-årsåldern som inte har känt sig trygga tidigare i livet kommer ut som transpersoner. Då är det viktigt att bland annat hemtjänstpersonal har rätt kunskap, menar hon.Både Katrineholm och Vingåker fick nyligen underkänt i RFSL:s kommunundersökning. Hur står det egentligen till med homo-, bi- och transfobin i Sörmland?– Generellt har det blivit bättre, men det är mycket som gror under ytan. Tittar man på något så tråkigt som statistik så försöker transpersoner ta livet av sig mer än andra, eftersom det är en så pass utsatt grupp, säger Lotten Båvik.

Blickar på stan är inte det värsta

Livet som transperson i Katrineholm är inte alltid helt lätt. Julian Yderbo och Kevin Karlsson har båda kommit ut och vet hur det känns att få blickar från folk på gatan.