Redan vid 11-tiden på torsdagen ekade ljudet av sång och musik över centrala Katrineholm. Festen var i full gång och på den prunkande Stadsparkens scen stod ett dragplåster: Bolibompadraken.
Med sina kompisar från SVT:s barn-tv, Ayla Kabaca och David Skogman, satte draken ribban för firandet av Sveriges nationaldag. Nu ska här bli drag!
I ett huj var parken fullproppad – och inte bara av Drakens alla unga fans. Katrineholmare i alla åldrar kom i strida strömmar för att njuta av solen, underhållningen och det smörgåsbord av aktiviteter som dukats upp av kommunen, Sörmlands sparbank, KFV marknadsföring och alla medverkande föreningar och företag.
Köerna var särskilt långa till frisksportklubben Björkens prova på-aktiviteter, Harbackens ponnyridning och till Lyckliga gatornas ansiktsmålning. Därifrån kom 12-årige Adam med blågula kinder och ett brett leende.
– Det är den bästa nationaldagen hittills! Jag har aldrig sett så mycket folk här. Det är så bra att de ordnar det här, sprudlade han.
På scenen avlöstes Bolibompagänget av megakören Joyvoice och popbandet Norra Promenaden, innan musikkår och fanborg marscherade in. Före flagghissningen och nationalsången, ledd av Tyra Johansson från Kulturskolan, höll Katrineholms ambassadör Marie Selander årets högtidstal.
Här kan du läsa det i dess helhet:
"Kära publik, kära nationaldagsfirare.
Den 6 juni 1523 grundade Gustav Eriksson Vasa den svenska nationalstaten. Det var då han valdes till kung av riksdagen i Strängnäs, det var då Sverige blev ett arvrike.
Vad är då en nation? En nation är ett samhällsbygge med gränser mot andra länder och innefattar alla de medborgare som bor i detta land: människor av alla kön, människor av olika etnicitet, nyanlända och gammelsvenskar. Fast gammelsvenskar är ett relativt ord, alla är vi blandade på ett eller annat sätt. Det är bara att göra en dna analys för att upptäcka sitt spräckliga arv.
Den 24 maj 1919, för hundra år sedan, skedde något stort, då blev nationen Sverige nämligen en demokrati. Efter en lång kamp, namnlistor och demonstrationer, ja till och med människooffer, lades grunden för det Sverige vi ser idag. Kvinnorna fick sin rösträtt – äntligen. Det som gällde nu var: en människa – en röst. Alla är lika viktiga.
I den kvinnliga rösträttskampen har Katrineholm en stolt historia. 2,5 mil härifrån bildades 1921 den Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad som grundades av kvinnor som varit aktiva i rösträttskampen: Honorine Hermelin, Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Elin Wägner och Kerstin Hesselgren. Deras arbete är alltjämt levande i vår tid. Deras progressiva idéer om fred och jämlikhet, om jorden och solidariteten växer sig allt starkare i en tid då demokratin hotas från flera håll.
Förra sommaren spelades föreställningen Kvinnorna och staden på Lokstallet här i Katrineholm.
Författaren Kerstin Ekman, född och uppvuxen i Katrineholm skildrar i denna berättelse kvinnornas del i det framväxande industrisamhället. Kvinnornas historia, ofta bortglömd, suveränt skildrad av en av våra främsta författare. Det är också något vi Katrineholmare kan vara stolta över.
Ett träd utan rötter faller lätt när det stormar. Vår historia är våra rötter, rötter som har förgreningar och berikar andra träd. Utan kunskap om vår historia är vi som ett rö för vinden.
Ingenting kommer heller av sig självt, allt skapas av oss människor. Det tog 18 långa år att få till musikteaterföreställningen Kvinnorna och staden. Den kom inte bara till av sig själv utan genom envishet och samarbete.
Ingenting är heller självklart, den 100-åriga demokratin är inte en självklarhet utan måste erövras varje dag. Som medborgare i nationen Sverige har vi både rättigheter och skyldigheter och det är vårt ansvar att se till att demokratin lever vidare.
Så … Leve demokratin! Leve jämlikheten! Leve Sverige!"