Plastgardinerna är till för att skydda lasern från damm.
För Björn Hessmo började resan till kvantfysiken på Duveholmsskolan i Katrineholm.
– Jag hade några väldigt bra och inspirerande lärare som har spelat en stor roll i mitt intresse för naturvetenskapen, säger Björn Hessmo.
Björn Hessmos cv tycks vara hur långt som helst och han kommer snabbt in på att prata om kvantfysikens egenskaper – det är lätt att ryckas med i hans fascination för ämnet men desto svårare att förstå.
Det stora intresset för fysiken väcktes under ett utbytesår på École Polytechnique i Paris, en militärskola med en bred naturvetenskaplig utbildning.
– Jag hade precis tagit en civilingenjörsexamen från Uppsala men efter utbildningen i Paris förstod jag att det var kvantfysik jag ville arbeta med så jag började doktorera i ämnet.
Som kvantfysiker arbetar Björn Hessmo mot hela världen, vilket har inneburit att han flera gånger flyttat utanför Sverige för att arbeta i nya forskargrupper – nu senast i Singapore som professor på ett nytt kvantmekanikcenter.
– Det blev en väldigt lärorik period.
På vilket sätt?
– Att det är stor skillnad i hur mycket tid man spenderar på jobbet – jag var chef för en forskargrupp och i början kom alla tidigt på morgonen och gick hem sent på kvällen. Jag upplevde att det blev mycket ineffektiv tid och jag fick nästan köra hem folk vid sjutiden på kvällen. Det var helt klart intressant att vara en skandinavisk chef i en asiatisk kultur – det var roligt och utmanande på samma gång.
Björn Hessmo pekar med en skruvmejsel på det delsystem som genererar den initiala laserpulsen som sen förstärks av efterföljande förstärkare.
Fanns det några skillnader ur ett forskarperspektiv?
– Både ja och nej. Resultaten blir nog detsamma men vägen dit kan se lite olika ut, det finns till exempel en helt annan envishet att inte ge upp, vilket är både bra och dåligt. I Sverige kanske man provar tre, fyra metoder för att se vilken som är lättast att gå vidare med, men inget tillvägagångssätt är bättre eller sämre.
Efter åtta år i Singapore flyttade familjen tillbaka till Sverige och Björn fick en tjänst som forskningsansvarig på Nationellt forensiskt centrum (NFC) i Linköping.
– Det var också ett väldigt spännande uppdrag där vi försökte använda precisionsmetoderna inom kvantfysiken för att mäta exempelvis vad som finns i ett fingeravtryck – hur gammalt det är eller om personen tagit i något, som till exempel ett sprängämne eller droger.
Lyckades ni med det?
– Ja, det går, men det är svårt. Det är framför allt stor en skillnad om man har ett avtryck på en iskall plåtdörr mitt i vintern eller om det är på en spade som ligger ute i trädgården en varm sommardag. Mycket kan påverka fingeravtrycket, så det tar nog ett tag innan det blir ett praktiskt och användbart verktyg.
Björn Hessmo har arbetat med kvantfysik sedan 1995.
I dag arbetar Björn Hessmo på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm med att ta fram nästa generation lasersystem och optik för att kunna studera kvantfysiken.
– En praktisk arbetsdag för forskare är speciella för man har oftast ingen aning om vad arbetsdagen kommer handla om. Jag spenderar ungefär nittio procent av tiden med att reparera något som har gått sönder, eller försöker förstå ett nytt problem som har dykt upp. Vi arbetar hela tiden med felsökningar och mycket av den utrustning vi använder går sönder eftersom vi pressar den så långt det går, men det är så det går framåt i forskningen, säger Björn Hessmo och tillägger:
– Man brukar säga två steg framåt och ett bakåt, så är det för oss hela tiden fast tio steg framåt och nio steg bakåt. Att vara kvantfysiker kräver ett stort tålamod men det är otroligt kul.