Regissör Judith Hollander pratar med kör och ensemble. Nu gäller hårdträning fram till premiären den 30 juni.
Det var sommaren 2018 som föreställningen "Kvinnorna och staden", Kerstin Ekmans episka romankvartett om Katrineholms framväxt och kvinnornas historia i Katrineholm, spelades för första gången, i dramatisering av Ingegerd Monthan och med regi av Judith Hollander. På lokens gamla vändplatta vid Lokstallarna, där landsbygden under föreställningen vreds om och blev staden Katrineholm, fick 3 000 åskådare under 15 föreställningar möta Tora, Frida och de andra.
Och nu är det dags igen. På söndagen träffades hela ensemblen i Lokstallarna, för att läsa igenom manus och sjunga körstyckena. Det är en månad och en vecka tills premiären den 30 juni och regissör Judith Hollander och producenten Monica Hassle konstaterade, att nu är det allvar.
– Nu är det slut på att gräva i rabatter och gå på dop på helgerna. Nu är det bara det här som gäller.
Men det var inte bara stränga förmaningar under dagen, det var också många glada återseenden och kramar.
– Oj, är vi här igen! Så känns det. Att vi lyckades få ihop det då, med alla människor och funktioner och den vridbara scenen, säger Annika Olsson, som spelar huvudrollen Tora.
Micke Mårtensson, som spelar alla manliga roller i föreställningen, konstaterar att det är ovanligt att spela samma produktion med så många år emellan.
– Jag kommer ihåg mycket, men jag måste fräscha upp minnet, säger han.
Marie Selander, konstnärlig ledare, och Anders Wirén, sceongraf och kostymdesigner för föreställningen.
Marie Selander, som dels är konstnärlig ledare för produktionen, dels skrivit musiken, dels är ordförande i Fogelstads musikteaterförening som står bakom föreställningen, tror att det blir ännu bättre den här gången.
– Förra gången var det så stressigt. Regissören då blev sjuk, Judith kom in, vi hinner på ett annat sätt den här gången. Kören har repeterat sedan slutet av augusti. Det är flera nya i kören och en del förändringar i rollbesättningen.
Tanken var inte att sätta upp föreställningen varje sommar, säger Marie Selander, men kanske varannan? Så kom pandemin, och först nu går det igen.
Anders Wirén är föreställningens scenograf och kostymdesigner. Han berättar att den mesta scenografin, som byggdes av Viadidakts deltagare som en arbetsmarknadsåtgärd, finns kvar, tack vare att Lokstallarna upplät utrymme.
– Det mesta har vi sparat. Vi packar upp det nu, kläderna färgar vi om. Musikerkapellet är nytt, det byggs av Viadidakt.