Sara Wahrby, miljöinspektör på Katrineholms kommun berättar att allt har gått helt rätt till när man fann gammal asfalt i den korsning som byggs om.
Det var entreprenören Tranab som upptäckte ett asfaltslager från 60-70 -talet. Användningen av den här typen av stenkolstjära i asfalt upphörde 1973.
Asfalten är vanlig och ligger i många gator runt om i Sverige.
När asfalten grävdes upp kördes den till Bosab. Bosab i sin tur märkte att det var miljöfarlig asfalt och den fick man inte ta hand om.
Asfalten fick lagras där den togs upp innan den kunde fraktas till Norrköping för att tas om hand. Den miljöfarliga asfalten kan tas om hand genom antingen förbränning eller inkapsling.
En rapport från 2003 - 2009 visar att miljöpåverkan är ringa.
– Asfalt som innehåller PAH känner man igen på en stark tjärdoft men man kan även spraya för att kunna konstatera vilken typ det är, berättar Sara Wahrby.
När man konstaterade att massorna innehöll stenkolstjära gjordes även en labbtest av materialet.
Någon allmän oro för att den gamla vattentäkten skulle ha skadats av PAH behöver man inte känna, enligt Sara Wahrby.
– Nej, asfalten är inte vattenlöslig så det ska inte kunna hända något om man tar hand om den på rätt sätt, säger Sara Wahrby.
Oftast ligger det flera lager nyare asfalt ovanpå och innesluter den gamla.
– Men gräver man upp den ska den tas omhand, säger Sara Wahrby.
Det finns säkert många platser med gammal asfalt men så länge den ligger inbäddad ska det inte finnas någon risk för skada.