Parkeringen skymtas från familjen Ganebrings farstukvist.
Mats Ganebring bor dryga 25 meter från parkeringen vid Duveholmshallen, där han jobbar och driver Katrineholms bowlingcenter. I åratal har stadens bilburna ungdomar vallfärdat till området för att sladda och busköra i samband med att den första snön fallit. Sedan kommer de kväll efter kväll, natt efter natt genom hela vintern, berättar Ganebring.
– De börjar vid åtta på kvällen och kör till tidig morgon. Jag förstår att det måste vara fantastiskt kul, men det är ingen höjdare för oss som bor nära. Det är otroligt hög decibelnivå inne i husen.
Han berättar att han flera gånger per kväll går ut för att prata med ungdomarna. De allra flesta är trevliga och visar respekt genom att åka därifrån.
– Men 20 minuter senare kommer nästa gäng. Och sådär håller det på. Det är tufft när det fortsätter framåt tre på natten.
Buskörningen sker också precis intill gymnasieskolan, på deras parkering. Övernattande lägerungdomar har flera gånger lämnat in klagomål till Mats Ganebring.
– Det som är mest jobbigt är att polisen inte har några befogenheter när det inte finns några förbudsskyltar. De kan komma hit och snacka med ungdomarna, men man fattar ju att de inte alltid har tid att göra det, säger Mats Ganebring och fortsätter:
– Det är inte skitkul att springa ut och in när det är flera minusgrader ute och man vill försöka slappna av.
Efter flera vändor hos kommunen, där Mats Ganebring efterfrågat åtgärder, verkade det som att han skulle gå bet ännu en gång. Han fick ett mejl om att de tänkt avsluta ärendet. Han ifrågasatte och plötsligt kom ett positivt besked.
– Det verkar som att de kommer att sätta upp skyltar, som på Lövåsen, som gör det förbjudet att åka där nattetid. Det innebär ju faktiskt att polisen kan komma hit och bötfälla de som åker ändå. Man ser äntligen en ljusning.
Efter många turer har Mats Ganebring fått svar från kommunen att de ska vidta åtgärder mot buskörningen.
Han visar var tv-rummet i huset är. Parkeringen syns från fönstret. Måndagens mildväder innebär en paus i busåkandet, efter fyra nätters störd sömn.
– Det tråkiga är att man känner sig som en gammal tjurgubbe. Jag känner inte att jag är så som person egentligen. Jag vill inte vara den sortens gubbe som jag själv inte gillade när jag var ung. Men jag försöker snacka med ungdomarna, så det är inget skrikande, gapande och skällande. Det brukar gå bra, men det är jobbigt.
Mats Ganebring minns tillbaka på en sur gammal portvakt han tyckte illa om när han bodde i Nyköping som ung. Sån vill han inte vara säger han och skrattar hjärtligt.