Vi har träffat Anna, en av dem som kommer att delta i det nya programmet. Hon heter egentligen någonting annat, men vill värna om sin anonymitet. Hon vill inte peka ut någon, bara dela med sig av sin berättelse. Någonstans vill hon också skapa förståelse för den resa hon gjort.
Anna växte upp med missbruk i familjen och utvecklade själv ett beroende, parallellt med en besvikelse på omgivningen, som inte såg. Under åren yttrade det sig i en uppmärksamhetstörst men också i ett duktighetskomplex och till slut: uppgivenhet och flera självmordsförsök.
Men i dag har Anna fått tillbaka livsglädjen. Hon jobbar fortfarande med sitt beroende, men är nykter, och har kommit lång väg i insikterna kring hur hennes barndom som medberoende har påverkat hennes liv.
– Jag önskar att bli tillfrisknad i mitt medberoende också, säger Anna, som redan deltagit i anhörigprogram på Mercur i Katrineholm.
Hon vill fortsätta arbeta med sig själv i den nya gruppen som kommer rikta sig just till vuxna barn till missbrukare och berättar att hon genom det förra programmet fick en helt annan förståelse för sin bakgrund.
– Mycket handlar om att bli medveten om var allt började och varför. Jag kan se mig själv nu på ett annat sätt, varför jag ville synas och vara duktig och prestera i allt. Det är också jättenyttigt att förstå att man inte är ensam. När jag växte upp trodde jag vi var ensamma i kaoset, berättar Anna.
Tidigare kunde hon skylla saker på andra. Nu, genom det jobb hon gör för att bli frisk från sitt medberoende, kan hon se på sig själv på ett annat sätt, fortsätter hon.
– Jag har börjat tycka om mig själv. Det har jag aldrig gjort tidigare. Och jag har börjat acceptera. Jag behöver fortfarande prata om hur det har varit, men kan släppa det på ett sätt. Men förut levde jag i det förflutna hela tiden, det gör jag inte längre och det är en befrielse.