När tandläkaren Anna Strömblad går in genom porten från Stortorget och tar de nötta trappstegen högst upp i huset, går hon i dubbel bemärkelse samma väg som sin farfar och sina föräldrar.
Redan 1926 startade Karl-Gustaf Hagström tandläkarmottagningen, som i början av 1940-talet flyttade till den nuvarande adressen på Köpmangatan. Bredvid Anna Strömblads skylt på entrédörren hänger den sirliga som var hennes farfars.
Tar man klivet in på mottagningen möts man av hans foto, en stilig karl uppsträckt i kavaj och fluga som ler vänligt mot nutida patienter. Farfadern som lämnade jordelivet innan Anna kom till världen.
Karl-Gustaf Hagström kom 1926 som nyutbildad tandläkare från Stockholm till Katrineholm och öppnade en praktik. Han drev även en landsortsfilial på ett gods i Julita.
– Han blev så väl mottagen att han blev kvar. När han dog 1959 tog mina föräldrar över kliniken efter honom. När jag började här 1993 var inte historien så viktig för mig, men det har den blivit ju äldre jag blir. Det är ett arv jag förvaltar, säger Anna Strömblad.
Annas föräldrar, Jan och Margareta Hagström, var båda två tandläkare och viktiga läromästare för henne.
– Tandläkare är ett hantverksyrke och det var guld värt att få lära sig genom att gå sida vid sida med dem. Även som färdigutbildad har man mycket kvar att lära i det här yrket. Ju längre man är verksam, ju mer förfinar man sitt hantverkskunnande. Även om man är erfaren, kan man inte slå sig till ro.
Vyn från den bländade ljusa kliniken är slående. Som ett örnnäste som svävar över takåsarna, med utsikt över såväl Katrineholms kyrka som Fotografens innergård.
Det är tidig morgon. I personalutrymmet har Anna Strömblad och kollegorna samlats för en lugn fikastund och genomgång innan arbetsdagen rivstartar.
– Vi börjar alltid runt bordet och är som en liten familj. På morgonen lägger vi upp planen för hur vi ska ta emot patienterna på bästa sätt. Det är en trygghet för både dem och oss. Vår största mission är att få människor att känna sig bekväma och lära dem att hålla munnen frisk, säger hon.
Närmast henne sitter tandsköterskan Gittan Stedtlund, som arbetat vid hennes sida i 29 år.
– Det är tur för mig att jag haft Gittan med mig från start. Som ensam tandläkare behöver man en parhäst och ett bollplank.
Utöver duon arbetar Gittans syster Anna Österberg och Kristina Andersson som tandsköterskor på mottagningen.
– Man måste ha ett genuint människointresse och vi kommer väldig nära våra patienter. Vi lär känna både barn och vuxna från alla samhällsklasser och yrkesgrupper. Det absolut roligaste med det här jobbet är att få följa dem i många år, berättar Anna Strömblad.
– Visst är det så. Alla människor bär på en historia, inflikar Gittan Stedtlund.
Under årens lopp tillsammans har de mött patienter som gått till Annas farfar som barn.
– Jag hade en äldre man som sade: "Först gick jag till fadern, sen gick jag till sonen och nu går jag hos den heliga anden", berättar Anna Strömblad och skrattar.
Varpen i familjeväven av tandläkare ser på sikt ut att få ett nytt inslag. Den fjärde generationen är på gång, för Annas 23-åriga dotter Lisa, läser till tandläkare i Malmö.
– Jag är väldigt glad för det. Att gilla sitt jobb och föra det vidare till sina barn känns viktigt. Min förhoppning är att Lisa en dag vill ta över efter mig.