I 14 år spelade Amanda Ekholm fotboll i Julita GoIF:s damlag, där hon började som 12-åring. Under några år var hon även ungdomsledare inom fotbollen.
Under sommaren 2020 börjar Amanda Ekholm få ont i ryggen. Trots smärta och problem med andningen fortsätter hon jaga boll på fotbollsplanen. I december samma år blir värken så ihållande att enda möjligheten att få sömn är att sitta upp. Vid ett flertal tillfällen söker hon vård för sina besvär, både akut och på vårdcentral. Utan resultat.
– Det var ingen som lyssnade, berättar Ann-Sofie ”Fia” Ekholm, Amandas mamma. Hon tar emot på sitt kontor i centrala Katrineholm. Dagen är grå, regnet strilar mot fönstret men inne i det rymliga kontorsrummet finns plats för både färg och ljus. Hon kramar en servett i handen innan hon fortsätter berätta om sin dotter.
Först när en sjukgymnast på vårdcentralen kräver en ordentlig röntgen konstateras förändringar i Amanda Ekholms bröstrygg. I slutet av januari 2021 läggs hon in akut. Nu upptäcks en tumör som trycker på ryggraden. Bara dagar senare blir hon förlamad från naveln och nedåt.
Efter en akutoperation inleds en period med cellgifter och protonstrålning samtidigt som Amanda Ekholm börjar sin kamp tillbaka till ett rörligt liv. Efter operationen kom diagnosen: Ewings sarkom, en elakartad form av skelettcancer som främst drabbar barn och unga vuxna.
Fia Ekholm berättar att hennes dotter (på bild) i första hand tänkte på andra: "Amanda var kärvänlig och ville gärna umgås med familjen. Vi stod varandra väldigt nära. Inte som systrar, mer som vänner. Vi har alltid varit väldigt nära; Stefan och jag och våra barn. Det som har hänt har gjort att vi kommit varandra ännu närmare. Det tänker jag kanske är Amandas förtjänst."
Hur hanterade ni ett sådant besked?
– Jag minns att Amanda tänkte: Vi klarar det. Nu hjälps vi åt och kämpar. Just då låg vårt fokus på att hon varit förlamad. Jag läste väl tusen olika artiklar och vi stred för så mycket, som rätten att ta ut ägg för att kunna bli mamma. Tillsammans åkte vi runt till olika barnmorskor, säger Fia Ekholm.
På nytt tvingas Amanda Ekholm lära sig basala saker. Efter hård träning hos sjukgymnaster i Stockholm kan hon återigen sitta och även ta sig fram i sin rullstol.
– Jag var hos henne fyra-fem dagar i veckan. Eftersom det var coronatider fick vi träffas ute. Hon var så tacksam efter operationen. Och det avgjorde allt. Hon sa: ”Mamma, jag klarar mig. Nu är värken borta.” Då förstår man hur ont hon hade haft. Men hon klagade inte. Hon var alltid stark. Det blev hennes drivkraft – att komma tillbaka till ett fungerande liv. Hon rejsade mot sjukgymnasterna i deras rullstolar.
"Vi vill med en planerad stiftelse försöka få andra att överleva sjukdomen, vilket var Amandas önskan. Det var hennes grej, att stå upp för andra", säger Fia Ekholm, mamma till Amanda Ekholm som gick bort i cancer vid 28 års ålder. På bilden Amanda Ekholm som barn.
Framstegen fortsätter och Amanda Ekholm lär sig gå igen. I januari 2022 blir hon friskförklarad – efter en operation, 14 cytostatikakurer och sex veckors strålning.
– Beskedet gjorde henne både glad och lättad. Ett år efter förlamningen åkte vi till Sälen och det slutade med att hon gav sig ut i backen, två dagar i rad. På sin mobil skrev hon upp hur många åk hon hade genomfört. Hon var så stolt.
Drömmen om framtiden väcks till liv, med nyköpt hus och sambo. Amanda orkade till viss del gå in som lagledare i Julita damlag och engagera sig i Julita GoIF: s styrelse.
Fotboll i familjen. Fia Ekholm har spelat tillsammans med sina båda döttrar; Amanda och Viktoria Ekholm. Med siffrorna 4–5–6 på ryggen spelade de ofta ihop i försvarslinjen. Amanda Ekholm (på bild) var damlagets stjärna på glidtacklingar som bröt spelet. Hon var även lagkapten under många år. Pappa Stefan Persson Ekholm är tränare för Julitas damlag.
En dag dimper ett brev ned i brevlådan från en vän till familjen som vet att Amanda Ekholm vill ha en kattunge: Hej, jag heter Bonnie och jag skulle vilja flytta hem till dig.
– Min dotter fick så mycket kraft och livsglädje av kattungen Bonnie, det blev hennes lycka och tröst.
Sommar 2022. I ett telefonsamtal meddelas att cancern kommit tillbaka.
– Amanda var jätteledsen och ville vara ensam med sin sambo. Men hon sa att vi ska kämpa, mamma, vi ska klara det. Det var bara att sätta sig in i allt igen; vad finns det för forskning? Skulle det gå att operera utomlands? Svaret var att Sverige har bra vård och att inga andra alternativ fanns förutom att förlita sig på nya cytostatikabehandlingar.
Men behandlingarna ger inte önskat resultat. Runt lucia blir Amanda Ekholm sämre.
– Vi skulle på julfirande och hon ville så gärna följa med, fast hon var dålig och hade feber. Det slutade med att jag fick köra hem henne tidigare på kvällen för att morgonen därpå ta henne till akuten.
"Amanda sa alltid att vi skulle ta hand om varandra och leva i nuet. Morgondagen vet vi inget om". Det berättar Fia Ekholm, mamma till Amanda Ekholm (på bild från barndomen).
Läkarens ord är omöjliga att ta in: Om Amanda blir sämre hjälper ingen respirator, ingenting hjälper. Familjen flyttar in på sjukhuset. Ibland övernattar mamman, ibland pappan Stefan Persson Ekholm, ibland sambon Linus eller något av syskonen Viktoria eller Olle.
– Sjukhuspersonalen berättade inte för Amanda hur det låg till. Det kan jag tycka var dåligt av dem. Fast tja, det där är historia nu.
Hur fick Amanda kännedom om sitt tillstånd?
– Till slut ställde hon en rak fråga till sin onkolog: Är det vad du menar: Ska jag ligga här och dö? Då samlades vi alla. Och det enda Amanda ville var att träffa Bonnie. På en enda dag lyckades vi med hjälp av bekanta ordna syrgas till hemmet. Och Amanda fick komma hem. Där var hon lycklig.
Släkt, vänner och grannar hjälper till, lagar mat, bryr sig om, hör sig för.
– Amanda ville att vi skulle vara som vanligt. Hon tyckte om att höra oss prata och skratta i rummet. Det var en väldigt jobbig fast fin tid. Jag var vaken nästan dygnet runt och när jag sov så vaknade jag av minsta ryck. Och vi sov nära. Amanda sa att vi fick öppna hennes julklappar, men det klarade jag inte av. Vad ska man göra med en jacka när man vet att man ska dö?
Den tredje februari i år begravdes Amanda Ekholm i den kyrka hon ville gifta sig i, där även pappa Stefan Persson Ekholm arbetar. Denna dag fanns ett par fotbollsskor placerade på kistan i Julita kyrka.
26 december blir läget än sämre. När familjen samlas runt Amanda Ekholm undrar hon varför. Alla stod tysta.
– Jag fick berätta för henne att det var väldigt kritiskt. Då sa hon att hon älskade oss.
Nästa dag börjar kroppens funktioner försvinna.
– Det var panik. Hon hörde oss inte. Vi fick använda oss av teckenspråk.
Fia Ekholm gör en lätt rörelse med handen mot hjärtat.
Amanda Ekholms text från 2017 användes i kyrkan under begravningen.
27 december 2022 somnar Amanda Ekholm in. 28 år ung.
– Det var som att gå i dvala, säger Fia Ekholm och tystnar länge innan hon fortsätter.
– I dag kan sorgen komma över mig när som helst, alla i familjen lever med den varje dag. Jag tänker på Amanda varje sekund. På det sättet är det fint att vi har Bonnie, Amanda lever genom henne. Vi lovade att ta väl hand om henne. Amanda ville ha egna barn, nu blev det inte så. En dag kanske det blir kattungar.
Julita GoIF:s damlag spelar derbymatch mot DFK till minne och förmån för Amanda Ekholms kommande stiftelse. Matchen spelas i dag, fredag 11/8 klockan 19.00.