Det vilda djurlivet i stan har fått ett nytt inslag. Från att ha uppträtt i enstaka exemplar får kommunjägaren Björn Granquist allt fler rapporter om kaniner i tätorten.
– Jag upplever finns en etablerad stam över hela stan, säger Granquist.
I Sverige finns det två varianter av kaniner i det fria. Vildkaniner och förvildade kaniner. Vildkaniner utplanterades runt sekelskiftet 1800/1900 i Skåne och Gotland. Förvildade kaniner är tama kaniner som rymt eller släppts ut i naturen.
– Jag gissar att det är förvildade kaniner här. De har lärt sig att bygga bo ordentlig eftersom de klarar vintrarna.
Björn Granquist konstaterar att några av kaninerna han stött på är extremt skygga, medan andra inte är speciellt rädda för människor.
Laggarhult, Centrum, Nävertorp och Katrineholms kyrkogård, invid Nordanåsbron, är några områden som har kaniner.
– Vi upptäckte de första kaninerna i höstas, säger Sabina Hult som är arbetsledare på Katrineholms kyrkogård.
Först trodde personalen att det var harungar. Men det stämde inte riktigt. Benen och öronen var för korta.
– Vi tog hjälp och konstaterade att det var kaniner, säger Hult.
Kaninerna gräver överallt. På grusgångarna, i häckarna, i planteringar, på gräsmattor – och vid gravarna.
– De är fantastiskt söta, men problemet är att de gräver på fel ställen. Till slut gräver de i en grav, säger Hult.
Kaninerna lever delvis ett underjordiskt liv. De bor i hålor i marken, och mellan hålorna gräver de tunnlar. Sabina Hult har läst på om kaniner och vet att tunnelsystemen kan bli stora, de kan sträcka sig över flera tusen kvadratmeter.
Vid ingången till kyrkogården informeras på en affisch om kaninerna.
– Jag försöker prata med besökarna om kaninerna också, så att de inte ska tro att det är sabotage vid deras grav när blommor är avknipsade och det är jord på stenen.
Personalen på kyrkogården hinner inte snygga till efter kaninerna i samma takt som de gräver. Och då är det än så länge bara tre kaniner som håller till på kyrkogården. Snart kommer de att vara fler. En kanin har stängt igen ingången till sitt bo, hon har ungar.
– De kan få tre till tolv ungar, så snart kanske vi har femton kaniner här, säger Hult.
Sedan går det fort. Kaniner är kända för att föröka sig i ett rasande tempo. Honorna blir könsmogna när de är drygt tre månader.
– Kaniner gör nya kaniner mest hela tiden. Håller man inte efter stammen så kommer man att ha massor av kaniner. Många tycker att de är söta, men på en kyrkogård är det inget vidare att ha kaniner, säger Björn Granquist.
Förutom att Björn Granquist är inkopplad motarbetas kaninerna vid kyrkogården på flera sätt. Planteringar sprutas med viltdoft, och när säsongsarbetet kommer igång ordentligt hoppas Sabina Hult att flitig användning av gräsklippare och trimmers ska få kaninerna att söka sig därifrån.
På andra ställen i stan ställer kaninerna inte till med några större problem.
– Jag kan inte se att de utgör ett hälsoproblem och den ekonomiska skadan är i princip obefintlig. Men är man mån om sin trädgård och ser blommor försvinna hela tiden så är kaninerna ett problem, säger Granquist.
Vilda kaniner har funnits tidigare i Katrineholm, men då har det handlat om enstaka exemplar. Att de nu har etablerat sig i Katrineholm förklaras med milda vintrar.
– Det gäller alla arter som är känsliga för kyla, fler överlever. Jag kan se en uppgång av kaniner efter den svaga vintern, säger Björn Granquist.