I dag investerar landets kommuner ungefär tre miljarder kronor per år på att byta ut ålderstigna ledningar. Enligt teknik- och konsultbolaget WSP borde den summan nästan fördubblas, till fem miljarder kronor per år.
– Det kan vi se genom att titta på ledningarnas beräknade livslängd, berättar Anna Dahlman Petri, va- och vattenexpert på WSP.
Ledningarna i det svenska va-systemet har en sammanlagd längd som motsvarar fem varv runt jorden. Enligt WSP skulle det kosta närmare 1 000 miljarder kronor att bygga hela ledningssystemet på nytt.
Eftersom ledningarna har en beräknad livslängd på mellan 50 och 100 år – beroende på material – måste mellan en och två procent bytas ut varje år. Under lång tid har dock den genomsnittliga utbytestakten varit betydligt lägre och legat på 0,4 procent.
– I många fall väljer kommunerna att avvakta med att byta ledningar och väljer i stället att laga läckorna när de uppstår, säger Anna Dahlman Petri.
En sådan strategi tar inte hänsyn till de samhällsekonomiska konsekvenser en vattenläcka kan medföra, förklarar hon.
– Jag tror att kommuner överlag är ganska dåliga på att titta på alternativa kostnader. På ett generellt plan måste kommunerna öka takten på utbytet av ledningar. Annars riskerar man att få fler vattenläckor och det till stora samhällsekonomiska kostnader.
Nyligen sprang en vattenledning läck på Industrigatan i Katrineholm. Sörmland vatten hade inga indikationer på att ledningen var i dåligt skick, bortsett från att den legat i backen sedan 1960- eller 1970-talet. Att ledningsnätet är föråldrat kommer inte som en nyhet.
– Det tror jag att hela va-Sverige skriver under på. Vi måste öka förnyelsetakten på ledningarna som finns. När vi beslutade om vår affärsplan 2018 pratade man dock om att jobba mer underhållande och att dokumentera ledningsnätet. Då tog man beslutet att stå tillbaka lite när det gäller förnyelsetakten, säger Helen Sylvefjord, kommunikationschef på Sörmland vatten.
Enligt henne var det dock andra förutsättningar när man byggde stora delar av ledningsnätet på 60-talet, jämfört med i dag.
– Då finansierades utbyggnaden delvis med hjälp av skatter. I dag är det helt och hållet taxekollektivet som betalar, säger hon.