När jag var liten fick min skolklass ofta lösa korsord på svensklektionerna. Jag blev alltid lite misstänksam eftersom det var på tok för roligt för att kunna kallas undervisning.
När en skolklass löser korsord uppstår samma kryphål som i orientering. Vissa tar ett korsord som de har löst tidigare, gör om det för tionde gången och tar rast resten av lektionen. Jag var inte en av dem. Däremot var jag en av de som gjorde samma orienteringsrunda i nio år. Därav blev jag aldrig kroppsarbetare.
Innan jag och min sambo ska sova löser vi korsord. Det framkallar både konflikter och skratt, som ofta avlöser varandra.
Häromkvällen löste vi ett korsord i en av de större veckotidningarna där en bild föreställde en kvinna som läste en thriller. Vi vände och vred på paradigmet deckare, skrattade och var osams om vartannat.
När ett ord ter sig helt omöjligt börjar alltid diskussionen om potentiella fel i korsordet. "Det är fel läge att börja fördela skuld", brukar höras mer än en gång.
I det här fallet visade det sig att ordet som söktes var tegelstensroman. Vi tänkte innanför boxen och var helt fel ute. Det roligaste med att lösa ett korsord är att det är självklart när det är klart. Allting är lätt när man har facit i handen.
Jag vill slå ett slag för korsordet eftersom ingen människa kan tänka större tankar än vad hon har ord. Det är synonymerna som ger oss möjlighet att se och veta skillnad på saker. Om jag inte kan orden bris och vind kan jag heller inte veta skillnaden. Korsorden hjälper mig att plocka fram synonymer och ord som jag inte använder dagligen.
Idag tycker jag inte att allmänbildning och underhållning är en dikotomi. Tvärtom sätter jag ofta likhetstecken däremellan.
En extra bonus med korsord är att det legitimerar lata dagar i hängmattan. Glöm alla synonymer till ordet måste för en dag och lär dig några nya ord i ett korsord i stället.