När jag var liten var jag nervös och orolig i princip hela tiden. Jag var tveksam på mitt utseende, på vad jag tycket och tänkte, jag kunde till och med oroa mig för vilken penna jag skulle använda när jag skulle skriva någonting i skolan.
Allt bottnade i en rädsla för att göra fel men det har förändrats radikalt med tiden. Under gymnasiet började jag inse att det inte är så viktigt vad andra tycker om än själv, bara man själv är glad.
Nu vid 25-års ålder känner jag mig som mest harmonisk med mig själv. Visst har jag ett par trivselkilon för många runt midjan och jag besitter en kroppsbehåring som gör att man kan tro att jag delar arvsanlag med en brunbjörn. Men jag är okej med det! Det viktiga här i livet är inte hur man ser ut utan hur man är och att man verkligen är nöjd med hur man är som människa.
Bilden på mig själv här nedanför texten är ett exempel på hur jag inte känner någon press i mitt utseende. Det var en torsdag som den här bilden skulle tas och jag hade snoozat lite för länge denna morgon. Det fanns ingen tid till att trimma ner skägget till en anständig längd och den somriga outfit jag skulle ha blev en grå-svart t-shirt.
Det löser sig tänkte jag, vi tar bara bilden imorgon, inga problem med det. Det gick dock inte, bilden var tvungen att tas denna dag. Så där stod jag orakad, utan sommarkläder och inte heller hade jag tagit med mig någon sak att hålla i som skulle symbolisera mig själv och sommaren.
Det löste sig genom att jag fick ta en gammal krocketklubba som stod i ena hörnet av fotostudion. En attiralj som passade mig perfekt eftersom jag jobbar på sportredaktionen och älskar alla spel och lekar som hör sommaren till.
Varför skulle jag egentligen ha rakat mig och gjort mig i ordning? Bara för att bilden ska vara i tidningen ska jag väl inte fixa till mig allt för mycket? Bättre att ta en bild som denna som visar mig i min absoluta vardag.
Min poäng med allt detta är att man inte ska gå runt och vara nervös och tänka för mycket. Allting löser sig och blir bättre om man bara tar det lite "manjana". Har du inte insett det ännu så kommer det inom sinom tid. Nu för tiden i mitt jobb som journalist på Katrineholms-kuriren oroar jag mig inte över vilken penna jag ska använda när jag ska skriva.