Med kameran i hand var det något som jag tyckte kändes speciellt med Vingåker.
Jag flyttade till Vingåker efter gymnasiet för att min pappa flyttat dit. Jag tänkte att det kunde vara skönt att vidga mina vyer och samtidigt få en nystart. Jag hade varit på besök lite då och då och gillade både orten och människorna.
Efter att ha frågat runt lite grand fick jag jobb på Ljungströms och pressade kostymer i de lokaler där Factory outlet finns idag. Senare fick jag jobb på väveriet i Högsjö som då hette Scandiafelt. Av arbetsinstruktören Svasse köpte jag min första motorcykel, en Honda 500 four från 1975. Första lägenheten var en etta med kokvrå ovanpå brandstationen. Den fylldes upp av en jättehörnsoffa och soffbord.
På ett midsommarfirande i Läppe träffade jag en blivande flickvän. När Wilmer-X spelade på Augustibasaren stod jag längst fram vid scenen och dansade.
Första bilen som var en Opel Ascona sladdade jag omkring med på en grusplan vid Trollåsen tills motorn gick sönder. Den skramlade färskräckligt och när jag skulle köra in bilen i garaget small det till. Det var en vevstake som slagit hål i motorblocket. I garaget vid Sörlins snickerier utförde jag min första motortransplantation och den trasiga 1600-motorn fick ge plats för en större 1900. I gamla spisbrödsfabriken fanns det gym och jag tränade ju-jutsu på Åbrogården. Jag joggade på stigarna vid Lytterstabadet och åt mat med orientdressing på Marillagrillen under bron.
I Vingåker fanns allt man kunde önska sig. När jag så småningom började intressera mig för att fotografera så gick jag en fotokurs i villan mitt emot Vidåkersskolan och blev medlem i Vingåkers fotoklubb som låg i en källare på Odinsväg.
Det var inte svårt att hitta motiv i det öppna landskapet med träden och kyrktornet som skyline och i de fina skogarna runt Vingåker. Numera bor jag i Katrineholm men det jag fortfarande förundras över när jag kommer åkande på vägarna runt Vingåker är kvällssolens brandgula flammor som övergår i rosaröda skiftningar på den turkosblå himmelen som känns så otroligt nära att man nästa kan ta på den.