För 21a året i rad bjuder Julitafestivalen på högklassig klassisk musik. På initiativ av pianisten Carl Pontén var den ryska sopranen Eteri Gvazava i Julita för andra året.
– Jag tycker det är vackert här i Julita och publiken är väldigt varm och öppen. Det ger glädje och kraft, säger hon på tyska.
Carl Pontén tycker det är roligt att hon ville komma tillbaka i år och att alla tyckte hon var mycket bra förra året.
– Det är roligt med musiker från Ryssland som framför sin egen musik, det inte är så lätt att höra i Sverige annars, säger han.
Så många nyheter finns det inte på årets festival. Istället satsar Pontén på att behålla den höga kvalitén och de bra musikerna.
Sju rader av svarta tygstolar med stålben står uppställda i Julita museum. Första raden når enda fram till statyerna som kantar den torrlagda fontänen i mitten.
Susanne Larsson Krieg och Sven-Åke Krieg har varit på Julitafestivalen varje år i 15 år och går på minst två konserter varje gång.
– Det är väldigt hög kvallite på de som framträder. Han hittar på bra musiker varje år, säger Susanne Larsson Krieg.
Sven-Åke Krieg tycker det är fantastiskt att Pontén lyckas hitta så många talanger. Han ser speciellt fram emot Rusalka, en tjeckisk sagoopera.
– Den såg vi på Metropolitan, säger han.
Inne i museet hörs ryska toner men utanför svänger sig trädkronorna efter vinden. Sjön drar sig bortåt och i pausen drar sig publiken mot den lilla kyrkan för att få kaffe och en mazarin.
På kyrkbacken står Ebba Johannesson och Liv Balstad med varsin rykande plastmugg. De har besökt festivalen många gånger förr och tycker speciellt om att filosofera om vad det är musiken berättar.
– Jag tänker att när man inte förstår vad de sjunger väljer man att se rösten som ett instrument bredvid pianot och då blir det väldigt vackert, säger Liv Balstad.