Håkan Pettersson övertog gården Mo av sin far som köpte den på 40-talet. Nu har nästa generation tagit över och marken är utarrenderad. 1969 skrev dåvarande Julita kommun ett nyttjanderättsavtal för vattentäkten som innebar att kommunen fick lägga ledningar på fastighetens mark och ha tillträde vid servicearbeten. Avtalet gick ut 1 januari 2018 och Håkan Pettersson har kontaktat Sörmland vatten för att få till ett nytt avtal för de knappt 15 hektar mark som drabbats.
– Vi vill ha ersättning baserat på en jurists beräkningar för intrånget. Sörmland vatten pratade om lantmäteriets schablonersättning för grävarbeten som skulle ge ett betydligt mindre belopp. De skulle återkomma med ett förslag men har inte hört av sig.
Lotta Edström, VA-strateg på Sörmland vatten, menar att bollen ligger hos Pettersson.
– Jag vill skriva ett nytt servitut, men vi är inte överens om ersättningen.
Sörmland vatten betalar bara för det som förstörs vid eventuella grävarbeten. Lotta Edström förklarar att nyttjanderättsavtalet inte ska förväxlas med ersättning för obrukbar mark, som en del beviljar när de överklagar beslutet om vattenskyddsområdet.
– Jag retar mig på att man kan bli fråntagen mark utan kompensation, säger Håkan Pettersson.
Håkan Pettersson strider för att skyddet ska minskas på Mo, för att kunna ogräsbekämpa och odla marken.
– Risken här är minimal i förhållande till olycksrisken med en läckande bränsletank på vägen.
Vattenverket ligger nämligen på åsen mellan riksväg 56 och ett stort fält som tillhör Mo gård.
– Jag överklagade till miljö- och energidepartementet för tre år sedan. I våras fick jag svaret att det inte blir några förändringar. Det beslutet har jag också överklagat men inte fått något svar än.
Han menar att ingen ens bemödat sig att titta på markens beskaffenhet. Han visar diket mellan vattenverket och jordbruksmarken. Med blotta ögat kan man se att vatten från åsen rinner ner i diket och förs bort från täkten. Att bekämpningsmedel skulle hamna i dricksvattnet istället för att tas upp av grödan är orimligt enligt Pettersson.
Han får medhåll av Johan Lagerholm, ordförande i LRF Sörmland, som har tittat på marken.
– Man silar mygg och sväljer elefanter när man bortser från en väg där det transporteras farligt gods. Samtidigt som markägare inte ens får bekämpa ogräset en gång om året.
Håkan Pettersson känner sig överkörd i och med att markägarens förlust inte har kompenserats.
– Jag hoppas på ett nytt nyttjanderättsavtal och ersättning för marken som inte kan brukas.
De många tusenlappar Håkan Pettersson lagt på juridisk hjälp för överklaganden har inte lett någonvart hittills, trots att andra markägare har fått ersättning.
– Det är skäligt med någon typ av ersättning till markägaren, säger Johan Lagerholm.
Vattentäkten i Äs ligger helt oskyddad mot riksväg 56 som går rakt igenom den inre skyddszonen.
Håkan Pettersson är kritisk mot att gården Mo drabbas så hårt av reglerna för vattenskyddsområdet medan den olycksdrabbade riksväg 56 kan passera rakt igenom den inre skyddszonen utan åtgärder.
Sörmland vattens drifttekniker Peter Sundin har precis tittat till vattenverket i Äs när Katrineholms-Kuriren träffar honom.
– Skyddsområdet utgår från sämsta möjliga förutsättningar. En torr sommar kan det vara möjligt att vatten från åkern hamnar i brunnen, säger han, samtidigt som han medger att det finns gott om vatten i grusåsen.
Att vägen genom Äs är ett betydligt större riskmoment för den känsliga täkten kan Peter Sundin skriva under på. I värsta fall är täkten obrukbar efter en olycka.
– Man skulle aldrig lägga ett vattenverk så nära vägen idag. Kommer det bränsle i brunnen måste vi stänga av vattnet och det drabbar 500-600 personer.
Åtgärder för att förhindra att vattnet förorenas lyser fortfarande med sin frånvaro trots att de varit uppe på Trafikverkets agenda flera gånger genom åren. Vägen har inget skyddsräcke eller tätskikt som förhindrar läckage vid en trafikolycka. De stora gula skyltar som omger vattenskyddsområden saknas, men är beställda.
– Vi får inte göra några åtgärder i vägen, det är Trafikverkets sak, säger Peter Sundin.
En ombyggnation av väg 56 mellan Katrineholm och Stora Sundby är planerad och vattenverkets skydd förbättras i och med den nya vägen.
Att ta dricksvatten från Katrineholm är ett alternativ som Håkan Petterson gärna skulle se.
– Då skulle problemet vara löst för alla i Julita och för gården, säger Håkan Pettersson.
Det är ingen orimlig tanke även om den medför stora kostnader.
– Vi ska skrivit ett yttrande till Trafikverket att vi vill gärna se möjlighet att få lägga ner en ledning när de gör om vägen. Men frågan måste behandlas politiskt också, säger Lotta Edström.