"Stockholmsjävlarna tycker det är kul att komma till landet och leka bönder", säger Thomas skämtsamt.
Thomas Sändh kallar sig själv för nikotinist. På somrarna odlar han egen tobak samt tillverkar sitt egna snus på sin gård i Julita. Han förklarar varför många, och även han själv tillverkar sitt egna snus.
– Det är billigare, en dosa kostar runt 70 kr. Det är även mycket oroligheter i världen, jag tänker att om man kan göra sitt eget snus då har man den grejen färdig.
Han har en förkärlek för just lössnus.
– Cellulosapåsar ger ingen känsla av liv under läppen. Portionssnus är en nödlösning.
Thomas Sändh delar med sig av sina tankar kring både det "gamla" tobakssnuset samt det nya vita snuset.
– Ungdomar är köpstarka och ingen i Stockholm snusar löst. Jag tror att när vi gamla lössnusare dör ut kommer det nya vita snuset ta över. Jag tycker inte det ska säljas, men det är ju pengar som styr.
Thomas ratar det vita snuset på grund av den höga nikotinhalten. Han anser att brukarna inte förstår hur mycket koncentrerat nikotin som finns i det. Dessutom tycker han att de stora företagen lurar ungdomar med alla möjliga smaker och färger.
– Det ser ut som en godishylla med snus.
Fortsättningsvis förklarar Thomas att framtiden för snuset känns mörkare och mörkare allt eftersom tiden går.
– Det känns som att utrymmet hela tiden blir mindre, jag hoppas EU tar sitt förnuft till fånga.
Thomas visar upp den stora tobaksplanteringen på sin gård i Julita. Men, berättar han, själva planteringsarbetet börjar hemma i Stockholm. Där strör han frön över en jordbädd där de får växa till sig. Fröna får han från fjolårets skörd.
– Det finns ungefär 800 frön i en knopp.
När plantorna börjat gro plockar han ut de med en tesked, lägger de i vatten så att jorden separeras och tar med de till Julita. Väl på gården stoppar han ner plantorna i jorden och låter de växa.
– Efter sista järnnatten kan de växa tio centimeter per dag.
Thomas visar några tobaksblad i olika mognad och storlek.
När det är dags för skörd plockar Thomas bladen och hänger de på tork i sin torklada.
– Det är som en katedral här inne när solen skiner. Nackdelen med att torka i ladan är rötmånaden, då blir bladen blöta igen.
När bladen torkat läggs de i lådor där de ligger pressade på varandra, på så sätt kommer tobaksaromen fram. Thomas berättar att de förvaras så i tre till fyra månader.
Thomas "torklada" där han torkar tobaksbladen.
Thomas visar vägen in i nästa skjul där själva produktionen sker. Han beskriver processen som börjar med att mala ner de torkade bladen till ett pulver och sedan tillsätta ingredienserna soda, salt, vatten och värme.
– Jag har kommit på en egen metod, om man kokar snuset i tryckkokare mellan åtta och tio timmar slipper man ha det i ugnen i 36 timmar, berättar Thomas Sändh.
Så här ser de torkade tobaksbladen ut innan de mals till pulver. Sorten heter Virginia.
Thomas Sändh hänger även upp blad på tork i utehuset där själva snuset tillverkas.
Nästa steg innebär att mala snuset i en köttkvarn. På så sätt blir blandningen bakvänlig utan tillsatser som ändrar konsistensen.
Thomas upplever att både EU och Sverige vidtar åtgärder för att minska tobaksanvändning, något som sätter käppar i hjulet för tobaksodlare som han själv.
– Ett år när skörden var dålig köpte jag tobak från Tyskland, då fick jag betala över 2000 kr för 20 kg. Det är dyrare än tidigare eftersom de börjat beskatta även tobak som inte är avsedd för rökande. Reglerna ändras hela tiden, de kryper närmare och närmare. Men nu är jag nikotinist, så då får jag göra det bästa av det.
Thomas Sändh odlar odlar mer än bara tobak, här visar han sin chili och humle.