Med en vass sekatör klipper Sofia Post av stjälken. Ovanför saxen finns två tillväxtpunkter. Det räcker med dem.
– Nu är det dags att ta fram pelargonerna, plantera om dem, klippa ner dem och vattna lite försiktigt, säger Susanne Yderbo, trädgårdmästare på Julita gård.
När pelargonen klipps ner är det också utmärkt tillfälle att ta sticklingar, för att få fler pelargoner.
Sofia Post är trädgårdmästare på Julita gård. Eftersom de stora moderplantorna redan är nedklippna visar hon hur man gör genom att ta en toppstickling från en stor Dr Westerlund på stam.
Hon klipper av en lämplig topp vid ett bladpar. Sedan rensar hon stjälken från blad och klipper av den. Det räcker med ett par tillväxtpunkter, så kallade noder, i jorden.
Hon tar också bort eventuella blomknoppar för att sticklingen inte ska lägga kraft på blomningen.
Med en liten pinne gör hon hål i jorden i krukan, sedan sticker hon ner sticklingen och trycker till jorden runt den.
– Allra bäst är att sätta sticklingarna direkt i jord. Vattenrötter blir mycket känsligare. När de sedan kommer i jord kan de bara kollapsa, säger Susanne Yderbo.
Susanne Yderbo och Sofia Post är trädgårdsmästare på Julita gård.
Pelargonen trivs bäst i lerkrukor.
– De tål inte fukt. Där de växer blir det aldrig stående fukt. Om man har en torr pelargon är det bättre att vänta ytterligare lite innan man vattnar. Dör en pelargon så beror det ofta på att den har fått för mycket vatten.
Enligt Susanne Yderbo är intresset för pelargoner fortsatt stort.
– Under hela 1800-talet var det jättepopulärt med pelargoner. Sedan, under första världskriget, sjönk populariteten av någon anledning. Men från 1990, och fortfarande, så ökar intresset jättemycket.
Hon tror att det finns flera anledningar till att krukväxten är så populär. En är att det finns många olika sorter för den som samlar på pelargoner. En annan är att de ofta har lokala personliga namn. Och så är det lätt att ta sticklingar från dem.
– Det är jättevanligt att man har haft den i sitt föräldrahem och så gifter man sig och får med sig några sticklingar.
På Julita gård finns en stor pelargonsamling. De flesta kommer från Uppsala botaniska, som gjorde en insamling i början av 90-talet. Två av besökarnas favoriter är Mårbacka och Dr Westerlund.
– Har man ett gammalt torp är det nästan alltid Mårbacka man vill ha. Jag tror att det har med Carl Larsson-romantiken att göra
Dr Westerlund har fått sitt namn efter läkaren Ernst Westerlund. Han placerade ut krukväxten i sjukrummen eftersom han menade att doften av ros och citron renade luften och gjorde att sjuka tillfrisknade.
Mönstret på Bornholms blad kallas nervbandsmosaik och orsakas av ett harmlöst virus.
Bland de mer unika sorterna på Julita gård finns bland andra Bornholm, vars röda blommor ser ut som rosenknoppar. Vildpelargonerna är också populära.
En vildpelargons bladverk påminner om en mistel. En annat bladverk kan liknas vid morotsblast.
– Det här är den första pelargonen som kom till Europa på 1600-talet. Den heter Triste och kallas för kanelpelargon. Det gör den för att den blommar på natten med små ljusgula blommor som doftar kanel.
Vildpelargonen Tristes blad påminner om morotsblast.
I växthuset finns också Julita gårds egen stolthelt - Julitas variegerade, det vill säga brokbladiga, Dr Westerlund.
– För sex-sju år sedan så kom det en spot, en stickling som såg ut så här. Den tog vi hand om och satte i kruka och den rotade sig. I början var den jättekänslig, vi fick ha extra belysning även på sommaren.
Men efter stickling på stickling är den härdigare.
Att pelargonintresset är stort märks också på de många besökare som kommer till Pelargondagen, som i år arrangeras den 27 maj.