I den lilla kyrkan på Julita gård är det fullsatt. Utanför sitter ett tiotal åhörare och njuter av solskenet och musiken som ljuder genom den öppna kyrkdörren. Sången tystnar och applåder hörs.
– Nästa spelman är känd för alla sörmlänningar och hela Sveriges spelmanskår, säger Ingvar Andersson som är spelmansstämmans konfrancier.
Arne Blomberg går fram och ber om ursäkt för att han behåller jackan på.
– Det är så kallt här inne och knäskälva och frusna nävar är det värsta en violinist kan drabbas av, säger han.
Stråken smeker fram de välkända tonerna av Bellman och fingrarna rör sig vant över fiolens strängar. Ljudlöst stampar fötter takten mot kyrkgolvet.
Ingvar Andersson berättar att det 1820 uppfanns ett instrument, från början för att hjälpa pianostämmare. Nu är det ett av de populäraste instrumenten i spelmanssammanhang.
– Det är lätt att lära sig spela men svårt att lära sig spela bra. Någon som har lyckats med det är Bo Gabrielsson, säger Ingvar Andersson.
– Det är faktiskt bara att blåsa och dra så kommer det toner, säger Bo Gabrielsson med sitt munspel i handen. Men övar man lite så låter det lite bättre.
Munspelet bjuder på vals och de som står upp längst väggarna gungar tyst med.
På kyrkbacken väntar de spelmän som inte fick plats inne i kyrkan. De ställer upp vid klocktornet och marscherar mot scenen till tonerna av Lestringe gånglåt. Ett munspel, två gitarrer, två nyckelharpor och hela 18 fioler sluter upp på scenen där publiken redan väntar i gräset och på bänkarna.
1927 hölls den första spelmansstämman på Julita gård som är den äldsta i Sörmland. Då kom det 5000 åhörare och året efter kom dubbelt så många. Sedan slutet på 40-talet är det en årlig stämma och Arne Blombergs Julitadebut var i början på 50-talet
– Jag har varit med varenda år sedan 1959. Många som är med är med varje år, säger han.