Martin Strömqvist föddes i en prästfamilj i Göteborg och flyttade upp till Stockholm i 20-årsåldern för att gå på Handelshögskolan. Redan där var han med och startade det företag som tills nyligen skulle komma att dominera hans vuxna arbetsliv.
– Jag och några klasskompisar startade Universum och jag byggde upp en säljorganisation. Där kom jag att reflektera över vilken låg status yrket som försäljare hade, andra akademiker såg ner på en. Försäljning ses inte som en kompetens vilket gör att det är färre duktiga personer som attraheras till yrket, berättar han.
Redan där och då föddes nog tanken, men det är först nu, efter omkring 30 000 kundmöten, som han har färdigställt sina tankar i den kommande boken Den naturliga försäljningen.
– Jag försöker förklara att vi alla besitter de kunskaper som behövs och höja statusen på hela yrket.
Företaget Universum, som har var med att grunda för runt 30 år sedan, såldes 2018 för en halv miljard kronor. Men Martin Strömqvist spelar gärna ner betydelsen av summan och pratar ogärna om hur stor hans del av kakan var.
– Pengarna är inte det som spelar roll. Om man lägger ut det på hur många timmar man har lagt ner blir det ju en bra timlön, men inte så mycket mer än så. Däremot får självförtroendet en ordentlig boost av att något du har skapat visar sig vara värt pengar, så värdet i självförtroende är värt hur mycket som helst.
Sen är han inte heller den typen av människa som slår sig till ro efter en succé.
– Jag känner mig inte klar. Har man det giftet i blodet att man vill starta och driva företag går det nog inte att slappna av. Däremot kan det kännas skönt att inte behöva ta hand om de 315 anställda vi hade, det är löner som ska ut även om bolaget inte har de pengarna just då. Det är absolut en befrielse.
Har du skaffat dyrare vanor efter försäljningen?
– Det kan jag inte säga, det är inte tal om någon helikopterplatta på gården, precis. Vi har alltid varit hårt arbetande entreprenörer som ibland inte har kunnat ta ut någon lön. Sen fick jag en hjärnblödning i mars och låg i respirator, den kom från ingenstans och blev en slags påminnelse om att man ska vara rädd om livet.
En vana han däremot har förändrat är relationen till alkohol: för 16 år sedan insåg han att han drack för mycket.
– Jag är försiktig med att kalla mig alkoholist, men det var läge att skärpa till sig. En av mina första betänkligheter var hur det skulle gå med försäljningen eftersom det blir en del representationsmiddagar på lokal.
Har det varit svårt?
– Visst har det funnits tillfällen där det hade varit lämpligt och kul att dricka, men tiderna har också förändrats. Då var det nästan pinsamt att inte dricka, folk blev besvikna, det var helt absurt. Det är otroligt mycket lättare att tacka nej till alkohol idag.
Innan 2008 hade varken han eller någon annan i familjen någon speciell koppling till Sörmland. Men så fick hans fru syn på herrgården i Julita och de åkte ner för att titta.
– Vi hade sålt ett hus på Utö i Stockholms skärgård och vi tyckte att det här såg coolt ut och att det var på lagom avstånd.
Idag delar de sin tid mellan gården och en lägenhet på Lidingö utanför Stockholm, men tanken är att spendera mer tid här framöver.
– Vi tänker nog ha det här mer som bas och hälsa på i Stockholm. Jag gillar så mycket att vara här, det är mysigt. Om en tre-fyra år när barn är utflugna och man har lite mer ro i kroppen blir det nog mer tid här.