Närmast husen slås gräset, för att hålla fukten borta. Men en bit ifrån återskapas de gamla artrika ängarna, som slås efter midsommar.
Gården ligger på en kulle över sjön Öljaren, omgiven av ljusa hagmarker. Här har markerna betats och odlats i sekler. Vid sidan av vägen som leder dit, betar idag långhorniga Highland cattle-kor.
I sex år har Helene Nilsson Lagerman och Micke Lagerman hyrt gården som fritidshus av Julita gård och de sköter tomten och markerna runt de ålderdomliga husen, nästan som de sköttes förr.
– Vi håller nere gräset närmast husen, för att undvika fukt. Men jag brukar lämna äng, som jag slår efter midsommar en bit ifrån husen, berättar Micke Lagerman.
Den gamla sortens äng slogs en eller två gånger efter midsommar, när örter och blommor hunnit fröa av sig. Det slagna gräset, höet, krattades upp och togs tillvara. Micke Lagerman brukar lägga det över en hässjestör som står kvar från förr och höet brukar hämtas som foder av kaninägare.
Prästkragar och så småningom humleblomster får chansen på den näringsfattiga ängen.
Det är viktigt att höet krattas upp, annars fungerar det som näring för sådant som kvickrot. I den näringsfattiga miljö som återstår efter många års höskörd, trivs många sorters blommande växter, som i sin tur hjälper insekterna att hitta föda hela säsongen.
När Helene och Micke blev hyresgäster här, var det igenväxt. Paret började med att röja, såga ner sly, släppa in ljuset. Nu är det främst kirskålen, kärsen, kampen förs mot. I mattorna av kärs sparar de kungsljus, gullvivor, blåklockor. På gräsmattan vajar små ruggar av förgätmigej, som gräsklipparen tagit svängar runt.
– Min ambition är att ha äng i slänten väster om gården, men där har kirskålen tagit över just nu. Vi måste hålla efter kärsen hårt, slå den, hela tiden. Men när jag slår försöker jag vara försiktig och spara prästkragarna och kungsljusen, säger Micke Lagerman.
Rödblära blommar hela sommaren, från maj till augusti.
På markerna växer allt från ganska vanliga växter som johannesört, renfana och kamomill till mer ovanliga som kvanne, tjärblomster, humleblomster, gulsporre och fjärilarnas älskling ängsvädd.
– Den är jag rädd om, säger Helene Nilsson Lagerman.
Och med mångfalden av växter och blommor, i den inte alltför hårt tuktade trädgården, gynnas i sin tur insekter. Det säger Didrik van Hoenacker, biolog på Naturhistoriska riksmuséet:
– Den största vinsten är att växterna i ett oklippt hörn tillåts blomma. Då erbjuder de nektar och pollen till olika pollinerande insekter. Blir de pollinerade kanske de även hinner sätta frön och det kan bli fler blommande plantor i gräsytan. Det finns många insekter som äter blad av just en specifik växt, och med fler arter än bara gräs kan det finnas fler olika insekter.
Didrik van Hoenacker är biolog på Naturhistoriska riksmuséet.
Från England sprider sig rörelsen "Nomowmay" – alltså "klipp inte i maj", som vill uppmuntra trädgårdsägare att klippa lite mindre. Den hårt klippta golfgreen-gräsmattan är biologiskt fattig och hjälper varken bin eller humlor, fjärilar eller skalbaggar. Vill man inte lämna hela trädgården oklippt är ett oklippt hörn, eller en kant, bättre än ingenting.
Men, Didrik van Hoenacker konstaterar också att det krävs både konsumentmakt, som att köpa giftfritt odlad mat, och politiska beslut, för att göra verklig skillnad för den biologiska mångfalden.
Många insekter gynnas av att man inte klipper gräsmattan alltför perfekt.
Hos Helene Nilsson Lagerman och Micke Lagerman har den blomstervänliga skötseln av gräsmatta och marker kanske redan gett resultat.
– Vi har sett ett litet ulligt svart bi som vi inte sett förut, och förra året kom andra bin, som vi inte sett här förut. De bor runt husen.